Det gick ju inte riktigt som planerat när vi skulle in på kontroll i måndags. Istället för att ta ett pick i fingret, kolla vikten och få gå hem igen så blev vi inlagada och kom hem igår eftermiddag. Orsaken var att värdena för gulsot hade gått upp, plus att hon hade gått ner i vikt. Åtgärden blev att hon fick ligga 24h och sola (en låda med blå lysrör i taket), och därefter 24h till i ”vanlig säng” för att se att det inte gick upp igen.
Jag har ju vid det här laget börjat vänja mig vid att bli kvarhållen, och även vant mig vid avdelningen och all personal, så jag blev aldrig speciellt orolig, och så länge gulsoten åtgärdas så är det heller ingen fara. Nu ska vi dit imorn igen, och peppar peppar ni får hålla tummarna för att dom släpper hem oss (eller framförallt att allt är bra)!
Annars då?
Familjelivskänsla? Vardagsrutin? Hasa runt i mysbyxor och tischa med mjölkfläckar?
Inget alls måste jag väl säga. Dock så är det väl inte såå konstigt med tanke på att det idag är 1 vecka sedan hon kom och vi spenderat 5 av dessa dar på sjukhus. Till på det så är ju mamma här (har varit otroligt mycket hjälp, men det är ju inte så den riktiga vardagen blir) och dessutom är Krisu på träningsläger (han tyckte inte det var så jättekul att behöva åka iväg såhär direkt när hon kommit).
Mysbyxor är det heller inte så aktuellt med, och orsaken är att jag med nöd och näppe orkar ha på mig underkläder. Vi har haft över 30 grader i snart en vecka, och det betyder att i solen och med stillastående luft blir det över 40 grader. Jag som egentligen älskar sol tycker att det här blir lite väl, och Vilma varken kan eller får vara ute mitt på dagen. På sjukhuset var det dessutom ingen AC (på grund av drag tror jag) och det betydde att jag helt sonika även där traskade runt i bh och trosor. Som sagt, jag börjar bli lite väl hemmastadd på sjukhuset.. haha. 🙂
Min kropp börjar återhämta sig. Att inte ha ont som jag haft i typ fem månader är ju ett litet underverk i sig, och även om jag är öm (i bäckenbottensmuskulaturen) så är det ju inte ”farligt”, utan det är bara att det just tar ont. Min mage dag noll var en mjuk deghög, och nu dag 7 är den väl fortfarande mjuk men dock mer fast och framförallt mindre. Direkt efter såg jag ju väldigt gravid ut, medan jag nu ser ut som jag är i typ 5:e månaden 🙂
Livmodern tar ungefär 10 dagar på sig att krympa från gravidmagestorlek till originalstorlek (ett lite större ägg), och sen är det ju då 10 månaders obefintlig träning som är resten. Dock är det ingen magträning på 6 veckor, och inte heller någon löpning, så vi håller oss till promenader (när vi nu väl får börja gå ut, haha) och en mjuk och go liten mage 🙂
Ang vikten så var jag väldigt nyfiken på hur mycket som försvann direkt, men det tog till dag tre innan jag vägde mig och då visade vågen -8kg. Nu har det försvunnit ca 1,5kg till, men jag gissar att sista fem sen kommer bestå av träning.
Annars har jag en till väldigt rolig sak att berätta, men jag måste prata med några innan jag skriver det för er. Ska förhoppningsvis idag(!) få ner förlossningsberättelsen också, så ni får hör om hur det var att stå på alla fyra och höra en sköterka glatt säga ”känn på huvudet!” när Vilma hängde halvvägs ut. (Jag tackade tjutandes nej, nån måtta får det allt vara på nya upplevelser.)
Tills ikväll, ha det bra! Puss och kram!
Vilma i sollådan. Vi. Övar grimaser. Jag dag 5(?).
