Igår stod det Berlin och passansökan på schemat, och vi åkte lite före ett och var tillbaka hemma klockan sju. Lång dag med bilresa och ambassadhäng, men Vilma var superduktig och allt gick bra! Hennes passfoto som jag hade endel frågetecken kring innan så löste jag genom att gå till en fotograf, och det var verkligen tur, för där fick hon ligga ner och fotografen kunde ju anpassa och fota hur många misslyckade bilder som helst innan hon tajmade en där Vilma hade huvudet rätt svängt och ögonen öppna. Både jag och Krisu passade också på att förnya våra pass, och jag ser ut som en tunnhårig köttbulle på min passbild medan han som vanligt ser bättre ut än i verkligenhet. (Ni hör min frustration va? 😛 Nej men det är verkligen helt hopplöst att ta bilder tillsammans med honom, och jag och hans tvillingsyrra brukar beklaga oss över det här eftersom han har någon form av fotoutseende och ALLTID blir lyckad medan jag hör till dem som tar om en bild femtioelva gånger för att få EN lyckad, och då förutsätter det dessutom rätt vinkel, ljus och avstånd.. Haha :))
Förövrigt fick jag årets skrattattack i bilen påväg hem. Eftersom Vilma sitter bak så sitter jag där med henne, och det här gör att jag i princip enbart ser älsks panna och ögon genom backspegeln. I en kurva hör jag plötsligt genom radiomusiken lite ”brummande” ljud, och jag stirrar misstänksamt på älsk men säger inget. Filbyten, påbörjan till omkörning och så kommer det igen: ”brum, brum” (sådär som det låtar när bilar varvar).
Tystnad.
Jag: Älskling, gör du brum-ljudeffekter?
Varpå Krisu glatt tittar på mig i backspeglen och brummar lite till. Boys will be boys, eller vad säger man? 😀
Idag var vi på viktkontroll, och Vilma hade gått upp så bra så! Duktigaste lilla tjejen. 🙂 Annars har jag hunnit vara på snabbkontroll till en fysioterapeut och bokat tid tills imorgon, samt även bokat tid för kinesiotejpning två timmar senare. Min rygg är allt annat än bra och jag blir så stressad så att jag bara vill ha all hjälp jag kan få, och gärna NU! Troligtvis är det sätesmuskeln, och även om det ju inte är kul, är jag tacksam om det inte är några ligament eller ryggdiskar som krånglar.
Jag lovade förövrigt bild på magen idag, så det ska ni få! 3 veckor sedan förlossning och om det inte vore för ryggen så skulle allt vara tiptop! Jag tappade ca 8kg de första tre dagarna, sen ca 3 kg till under kanske två veckor och nu har det inte hänt speciellt mycket på en vecka rent viktmässigt. Min mage har dock blivit mindre i och med att livmodern har krymp tillbaka till normalstorlek, och huden har även dragit ihop sig rätt bra. Innan grav. var jag i tämligen bra form och för att inte ha tränat ngt alls på i princip 9månader nu så är jag väldigt nöjd (även om det funnits dagar då jag suttit och stirrat på min degklump och skickat uppgivna mess till min vän som peppat mig och fått mig att inse att det trots allt bara har gått ett par-tre veckor). Vikten är heller inget jag eg bryr mig om, varken nu eller då, utan jag tittar mer på hur kroppen ser ut, och för mig är en välmående kropp en stark kropp, vilket överhuvudtaget inte är samma sak som att vara smal (även om tydliga muskler såklart innebär en lägre fettprocent).
Mitt mål är att komma i bra form igen, eftersom det är så jag trivs bäst (plus att jag ju har en bild över hur jag vill se ut när jag står i bröllopsklänning :)). Jag ska dock vänta 2-3veckor ännu med tyngre träning, men eftersom min kropp redan nu återhämtat sig så bra så tror jag att det kommer rätt lätt när jag väl börjar, och jag hr ingen stress med det.
Hur mycket man går upp i vikt eller hur snabbt man återhämtar sig är givetvis väldigt individuellt, men en tumregel är väl att kvinnor med lägre BMI bör gå upp mer i vikt än de med ett högre BMI. Och på samma sätt så säger det väl kanske lite sig själv att om man var i bra form innan så går det snabbare att komma tillbaka (allt från träningsvana till muskelminne), medan en otränad person kommer behöva jobba lite mera. Det är dock viktigt att inte banta när man ammar (kroppen går vid för lågt energiintag in i en ketonfas vilket inte är bra för babyn), utan vill man bli av med extrakilon så är det sund kosthållning och barnvagnspromenader som gäller 🙂 Ammande kvinnor ska förövrigt äta ca 200kcal extra, och jag kan garantera er att det amningen är effekiv, för jag äter mest hela tiden (förvisso hälsosamt, men absolut över mitt normala dagsintag) och kilona har ändå försvunnit.
Nog om min vikt, även om jag varefter kommer att ha lite mer fokus på kost och framförallt träning här. Det är ju på grund av min stillasittande graviditet jag inte kunnat fokusera så mycket på träning, men i vanliga fall springer jag runt 60km/veckan, promenerar lika mycket och sen tillkommer styrka. Det kan låta mycket kanske, men så är också träning en stor del av mitt iv och ett av mina största intressen. Förutsatt att ryggen blir bra så är Helsinky city run (halvmarathon) i maj nästa år mitt mål, och jag hoppas på att slå min tid från förra året.
Hoppas ni har haft sköna dagar, det här blev ju ett marathoninlägg nu. 🙂
Puss och kram!!
På finska ambassaden i Berlin och väntar. Efteråt var det en trött tjej här hemma på kvällen 🙂
Haha, osminkad och liite morgontrött. 😉 Här är då i alla fall magen tre veckor senare! Nu är det här ”morgonmage” innan frukost (måste passa på innan älsk åkte iväg), så den ser väl lite större ut senare på dagen, men så är det ju för alla 🙂 Spegeln är btw en ”smalspegel” (ni vet när dom är lite vinklade så att man får en smalare silhuett, tex är det samma sak i provhytter. Himla puckat och jag tycker det ger väldigt fel budskap, men ja, så är nu vår garderobsspegel också i alla fall), därför ser mina ben så små ut, även om jag förvisso alltid haft väldigt tunna ben. Men som sagt, väldigt snabb återhämtning för att ha varit höggravid tre veckor tidigare, och jag är så imponerad över kroppens förmåga att växa och krympa 🙂
