Tänkte visa hur fin och färggrann jag blivit. 🙂 Haha, nä, men det här är tejpning för ryggen (är tejpad på rygg och rumpa också) och sen har jag varit på rumpmassage (höhö) för att mjuka upp mina muskelfästena på den fina squat-muskeln: gluteus maximus 😉 Eftersom jag har haft problem med knän i flera år, och brukar ha dem tejpade när jag springer, så är knätejpningen mest på mitt eget initiativ och för att jag vill underlätta för mitt knä så mycket det går nu när jag haltar och belastar lite snett.
Jag måste ju dock erkänna att det här med tejp är en av mina svageheter (Ni vet, vissa är svaga för lakritsremmar, andra för en viss författare och den tredje för ferraribilar. Sen har man ju ofta en svaghet som man attraheras av också, allt från brandmän till killar i mössa eller män i speedos, som sagt, ni vet vad jag menar. Av någon väldigt oklar anledning så är jag då väldigt svag för tejpningar, och jag blir alltid lika barnsligt förtjust när Krisu kommer hem och har skadat sig lite och är tejpad runt lår eller knän. (Att han de facto skadat sig kommer som lite i skymundan för dessa finfina tejpbitar, haha)). Ja, det var dagens svaghetsbekännelse där då, men därför är jag rätt nöjd med mina egna tejpbitar (förstås inte med orsaken dom är där för dock).
Nu ska vi ut och få lite luft efter att lilla fröken ätit! Jag har ju milt uttryck pippi på kaffe nuförtiden, och iskaffe kunde jag nog fördricka mig på om det inte vore för att min mage inte är helt imponerad, hehe. Ska i alla fall ta en sväng förbi mitt gamla kafé och visa upp Vilma. När man lever utan någon form av nära och kära i sin omgivning så blir människor som man annars antagligen inte tänkt desto mer på ens ”vänner”, och det känns fint att komma in någonstans där man blir mött av glada hej och nån som vill komma och titta i barnvagnen för att dom VET vem som ligger där, och inte bara för att det är en baby 🙂
Puss och kram på er!
