Lunch med Anni på vårt mysiga lunchställe. Det ligger i ett av alla dessa hus som blev övergivna efter andra världskriget, och fasaden är därför milt uttryckt i renoveringsbehov. Dock så är det en del av charmen, och inne är det udda och gamla möbler, öppen eldstad och olika soppor till lunch varje dag. Att både bebisar och hundar är välkomna är dessutom ett plus, och jag tänker ibland att jag borde ta med mig hela konceptet när vi flyttar hem och öppnat ett liknande i Helsingfors. 🙂
Har även hunnit skypa med både Josse och Felicia, och det var så fint att få höra lite saknade röster. Apropå saknade röster så ringde Krisu nyss, och även om jag väl saknar att ha han här hemma så kan jag väl inte heller påstå att jag lider direkt, haha. Han ville förövrigt ha lov att åka bort och kolla på någon tennismatch i helgen, och han inledde med det mest beprövade övertalningsättet av dem alla: ”Timo fick..”. Hahah. Ja herregud, vuxna män. Å andra sidan måste jag väl ge honom ett stort plus för att han faktisk ville veta att det var okej, trots allt blir det ytterligare en dag och natt som ensamstående mamma. Men ja, det var okej 🙂
När vi kom hem så tittade jag upp mot vårt fönster, och vem satt där om inte världens bästa lilla Coco Pops! Kärlek, kärlek. <3
