När jag började skriva det här inlägget så hade jag satt mig med en påse godis och avskrivit dagens sedan tidigare planerade löpning. Nu när jag precis är klar (med både inlägg och godispåse) så får jag dock ändra på det igen, för visst sjutton orkar jag ta mig ut. Jag vet ju hur otroligt skönt det känns sen efteråt, och ibland kan det räcka som motivation när man i övrigt är lite trött och har kallt och en slaskig cykelbana känns ungefär lika attraktivt som att äta fuktiga popcorn. Nicht gut, alltså.
Inatt är det förövrigt super bowl, men eftersom det börja kl 01 vår tid så har killarna nu bestämt att vi ska se på reprisen imorgonkväll hos Timo och Anni istället, plus att det även är nyhetsförbud för att inte råka se resultatet. (För ja, det är ju verkligen min numero uno när jag tar mig an dagens nyhetsflöde, se över resultaten från amerikansk fotboll.) Den enda orsaken till att jag nu faktisk har lite koll på det här är för att Buddweiser (ölen ni vet) har gjort en överdrivet gullig reklam just inför denna match. En hundvalp och en stor häst – bästa vänner i vått och torrt. Och ja, ni vet ju mig och hundar. Ett jätte ”Naaaaaa” på den liksom. Haha 🙂
Hoppas ni har haft en härlig helg, imorn är det ju faktiskt inte bara super bowl, utan också måndag! Yey! Den här veckans satsning på att jag skulle börja strecha har väl ärligt talat gått sådär. Stretcha har jag faktiskt gjort, men herregud, jag är ungefär lika mjuk och böjlig som en morot. Med andra ord, inte böjlig någonstans, utan snarare känns det som att nåt kan gå av om jag bänder för mycket. I förrgår när jag stod och försökte mig på en brygga kom Krisu in i vardagsrummet med Vilmis i famnen. Efter en stunds tystnad när de båda två bara stod och glodde på mig kom det ett uppriktigt undrande: ”Alltså älskling vad gör du egentligen?”. Jag antar att jag få ta det som ett tecken på att jag ännu har en bit kvar i min utveckling..
Puss och kram!
