Matchen slutade med vinst och Vilma stod själv vid fönstret och tittade. (Samtidigt som hon åt på elementet som hon höll i sig i, men ändå liksom.) I övrigt satt vi i lekhörnan, Vilma ägnade fem minuter åt att granska och studera sin nya klänning hon hade på sig (hon har inte så ofta klänning numer, det blir lite bökigt med krypandet, och därför var det här väldigt intressant) medan jag underhöll mig med att bygga ett hus i lego. (När Krisu kom upp dit där vi är efter matchen så tittade han först på jättelegohuset, sen på Vilma, sen på legohuset och sen på mig. ”Ja, jo, jag hjälpte henne lite, kanske.”) Utöver legobyggande och klänningsstuderande så hade Vilma sångövning på sin tenorstämma. Jag försökte först titta åt ett annat håll ”Gud, vems unge är det där?” men det är ju inte helt övertygande då jag samtidigt bär på henne, haha.
/
Att träffa lilla Lili var helt otroligt. Livet är helt otroligt. Anni var helt otrolig! Men verkligen, hur kan det nu bara finnas en ny liten människa, någon som är en egen individ, som kommer att skapa en egen livshistoria – och som bara för ett dygn sedan ännu låg inne i en mage?? Det är så konstigt, fint, märkligt och bara väldigt vackert. ♥
Jag vet inte om jag får publicera en bild på Lili, så ni får se en del av henne tills vidare. Och så vår ”lilla” fröken. Herregud, hon är som en mini-terrorist i jämförelse mot detta stilla, lugna, nyfödda lilla knyttebarn. ♥
