Var till läkaren imorse för att kolla Vilmas öron (allt visade sig vara bra) och passade samtidigt på att prata lite om hennes matvanor, eller snarare frånvaron av dem då. Läkaren menade att det inte är direkt ovanligt med kinkiga små barn och så länge hon vet att det finns möjlighet till amning (”bara man väntar tillräckligt länge och vägrar all annan mat som erbjuds”) så kommer hon även att hålla fast vid den. Rådet var således att ta bort amning helt och hållet, och att till slut skulle hungern helt enkelt göra att hon ”tvingades” börja äta. Låter ju lite hårt (ska jag svälta henne liksom?) men å andra sidan hade han ju en poäng när han frågade om det verkligen var så att den lilla prinsessan skulle vara husets boss – och vi andra (jag) skulle anpassa mig efter hennes krav och orka med alla dessa sömnlösa nätter pga matpauser. Såå, jag antar att vi går en hungerperiod till mötes, och som sagt så är det ju så att hon erbjuds mat hela tiden, det är bara en viss fröken som inte tycker att det smakar.
Apropå hunger så upplevde ju jag motsatsen igår när vi var ut och åt på tumanhand. Började med en drink och lite förrättsplock på ett ställe, för att sedan gå vidare till en jättebra indisk restaurang där vi ju lyckades beställa en (eller fyra) rätter för mycket. (Herregud, dessa naanbröd är banne mig de mest förrädiska jätteoblater som finns. De smakar ju i princip ingenting, samtidigt som de är både väldigt enkla och trevliga att sitta och tugga i sig, och utan att man hunnit märka det så har man plötsligt petat i sig en hel korg. Va, är de slut?! Haha.)
Nåväl, väldigt trevligt och väldigt gott var det, och Vilma hade haft det bra med mommo. 🙂
Hoppas ni får en fin torsdag – jag sitter som vanligt med bollögon och guldfiskmun: Va, torsdag? T-o-r-s-d-a-g?? Torsdag som i en enda ynka liten dag kvar innan helg? Härrigud, det är ju heeelt knäppt.
Puss och kram!
Jag på indiska restaurangen. Och så gårdagens promenad 🙂
