Tejp

Well, det är ju inte som att alla dagar blir precis som man planerat. Igår blev det inget mer skrivande då Vilma bestämde sig för att hon minsann skulle ha ALL uppmärksamhet från mig. Vet inte om vi får se det som en period eller en fas som kommer gå över av sig själv, men just nu är det mammamammamamma och i-n-g-e-n-t-i-n-g annat som duger. Jobbigt för mig (jag blir ju rätt ”bunden”, för Krisu (som ju försöker underhålla, leka och vara med henne) och framförallt för Vilma som är i en sån beroendesituation just nu. Tips någon? Eller är det bara att se det som en naturlig del i utvecklingen och att hon kommer bli mer ”pappig” med tiden? Vi har ju även en bröllopsresa lite halv i tankarna, men att lämna henne en liten vecka just nu skulle nog inte riktigt fungerar, hmmm.

Annars är jag rent ut sagt så jäkla trött på mina knän! Jag vet att det här är ett barnsligt uttalande, men VARFÖR kan inte de som hellre ligger på soffan och spelar tv-spel fått min kropp och så kunde jag ha fått deras, välfungerande, kropp?! Nåväl, jag tejpar vidare, masserar, har isförband och stretchar. Eftersom det varit såhär i x antal år nu så är jag ju ändå rätt van, och det fungerar ju ändå. Man får bara bita ihop och, som Krisu säger, ”visa ingen smärta”, haha. Här om dagen när vi var och handlade så satt det en hund utanför butiken som hade satt sig i en blomlåda. Eftersom det var en lite större hund så fick liksom bara halva hunden plats (rumpdelen), men nöjd och bestämd såg han ut där han trängde ner sig mellan snödroppar och krokusar, och man kunde riktigt höra hur han tänkte ”fuck it, I’m a flower!”. Och ja, så känner jag ibland, min kropp fungerar inte helt och fullt till det ändamål jag skulle vilja (marathon), men jag tänker banne mig inte ge mig (kompromissen blir halvmarathon)! Heja vovven och heja mig! 🙂

Här ser ni mina fina knän, och hoppas ni får en fin dag! Puss!

Haha, hur rolig blir inte huden på knäskålen när jag har benen raka? Som skrynkliga knackkorvar! 😀