← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
mariaslife

Konstateranden

Med lamporna tända somnade vi gott igår kväll och varken spöken, monster eller andra oinbjudna gäster kom och tog oss. (När jag ligger ensam i mörkret och lyssnar eller studerar skuggornas reflektioner så ser jag det som en fullständigt möjlig händelse. Eller man kan väl nästan säga att jag ser det som en förväntad händelse, haha.) Förhoppningsvis blir Vilma modigare än mig när det kommer till sånt här, så i framtiden får väl hon kolla under sängar och skåp. 🙂

Apropå läskigheter så var det faktiskt ett mord i min park här för bara ett tag sedan. En yngre kvinna som hittades, och det är fortfarande lappar uppsatta från polisen där de ber om hjälp med tips. Väldigt obehagligt, och även om vi inte gått där ensamma när det är mörkt tidigare heller så går vi nu inte ens när det är skymning.
Jag måste faktiskt erkänna att jag länge hade någon form av föreställning om att jag skulle kunna springa ifrån/slå mig fri från ett överfall om det någonsin hände, jag får ju ändå anse mig vara relativt snabb och i god form. Krisu blev dock nästan arg när det här någon gång kom upp, och för att jag skulle förstå allvaret (eller min svaghet om man så vill) så har vi på skoj testat några liknande situationer. Och ja, det är ju bara att inse, han kommer ikapp mig på fem sekunder även med ett tio meters försprång, och han kan utan större problem hålla fast mig med bara en arm. (Givetvis drog vi ju det inte så långt att jag började bita eller peta honom i ögonen, vilket man gärna ska försöka, men som han sa så vore de ju heller inte svårt för honom att ge gensvar med knytnävarna om jag började ”trilskas”.) Tråkigt konstaterande för min styrka (zero, haha), men det som väl såklart är tråkigast är ju att man som tjej överhuvudtaget ska behöva fundera på sånt här.

 

Jaha ja, det här blev ju inte något jättemuntert inlägg, men å andra sidan så kan ju inte allt vara bara roligheter och skoj. 🙂 Vi har ätit frukost, gjort oss i ordning och ska nu ut och rasta benen! Jag har en ny tejpning på mina knän och Vilma står här bredvid och håller glatt låda ”aa, bi, ga-ga, hee, vavava, la-ga-ga”. Allt bådar för en skön lördag med andra ord!

Hoppas ni får en finfin dag! Puss!

En samling telefonbilder från senaste tiden! Mest Vilma, såklart, och sen ett och annat minne (ex ”fotbollsbilden” var en jag såg på instagram). Och ja, landskapsbilden. En bild över Åland – världens vackraste ö. <3

bild1

bild22

bild24

bild21

bild65