Så, nu har vi då checkat in för 24h EEG i bästa Big Brother stil. Instängda i ett rum och under konstant videoövervakning. Vilma har fullt med elektroder på huvudet och är kopplad till en dator, så hennes rörelsemöjligheter är dessutom än mer begränsade. Nåja, det är ju bara för ett dygn, och jag ser ju inte att vi på något sätt lider här, så jag har inget att klaga på. Det som väl (som vanligt) är det sämsta är maten, men då jag hade det på känn redan innan så hade jag med egen mat. (Mental high five till mig och so long gråa kött(?)bullar och sex överkokta potatisar.)
I övrigt känner jag mig faktiskt inte nervös överhuvudtaget för resultaten på den här undersökningen. Hennes ”kramper” är nu mer någon slags rörelser, och vår läkaren här såg även han dessa nu i morse och menade att med ganska stor säkerhet kunde säga att det varken är epilepsi, tics eller något annat ”konstigt”, utan (och nu har jag glömt det fina långa namnet så föreställ er att jag säger något på läkarspråk) och att det är helt normalt och kommer fasas bort av sig självt om ett tag. Skönt att höra, men vi gör nu ändå den här undersökningen för att få bort även de allra minsta frågetecken.
Och ja. Sen kan jag ju även tillägga att läkaren – som alltså är en helt tysk vanlig man (förvisso professor inom neurologi men ändå) – kontrar med denna då jag berättar att ”nej, jag kommer inte från fasta Finland utan från Åland, en ö mellan Sverige och Finland:
– Oh yes, I know where Åland is! Första gången jag var där var jag sexton år och var på tåglugg med min kompis. Det var samma kväll som ålänningarna tog studenten och vi blev bjudna på hembränt och det var ett himla kalas där i den där parken, du vet var jag menar?
…
Well, oddsen på den, någon?
Ja, världen är full av överraskningar, haha. Förövrigt måste jag ju också säga att efter alla våra sjukhusbesök så känner jag bara mer och mer hur mycket jag uppskattar alla samtal med dessa läkare. Intelligenta människor, bara ett enda ”aah”. 🙂
Hoppas ni får en fin och framförallt lite mer rörlig dag än mig! 😉
Puss och kram!
Vilma när vi checkade in här och så efter att elektroderna blivit dit satta. Hur gullig ser hon inte ut när det blir som en antenn där sladdarna går iväg?? Som ett litet vattendjur 🙂 <3
