Att lägga Vilma går som regel rätt bra nuförtiden. Välling, lite nannande, vaggande, vyssjande och så somnar hon. Kanske en halvtimme allt som allt, från det att läggningsprocessen börjar. Ibland går det dock inte lika bra, och det ska krypas upp och krypas ner, undersökas fönsterbrädet (ifall det kanske kommit något nytt spännande dit), undersökas elementet, slå lite på elementet, slå lite på mamma, fundera, nästan somna – och så plötsligt bli klarvaken för att hon kommer på att det nog är bäst att kolla fönserbrädet igen (var det verkligen en vattenflaska där??), och så upprepas processen. Gånger tio.
Ikväll har vi då kollat vattenflaskan, haft lampan i golv och jag är även aningens tunnhårigare på vänstra sidan då hon nyligen har insett tjusningen med att dra i hår. Men trots att hon ibland är en liten pain in the ass (som ju ärligt talat alla bebisar stundtals är, det handlar väl bara om vad man väljer att belysa, hehe) så är hon vår pain in the ass, och ingenting i världen skulle ju få mig att byta bort det. <3
Hoppas ni haft en fin söndag! Här väntar golf (Tiger älsklingen spelar inte så det är lite oinspirerad stämning från mitt sällskap, jag föreslog att vi kunde googla upp en bild och ha uppställd på en dator bredvid, så det i alla fall kändes som att han var med, mottogs väl sisådär, höhö). PUSS!
Skruttungen som idag blir 10 månader gammal! Hurra för Vilmis och hurra för mig som 10 månader mamma! 😀
