Pizzatajm

Jag låste mig ute i förmiddags. Jag insåg det först är vi redan var tillbaka från rundan, jag hade parkerat vagnen och vi stod färdiga att gå in. Och fast jag redan vid första anblicken kunde konstatera att det såg rätt nyckeltomt ut i väskan så fortsatte jag även de följande fem minuterna att frenetiskt gräva runt bland ett paket våtservetter, två telefoner, ett läppglans och Vilmas mössa (döda vinkeln, hårt arbete lönar sig och allt det där). Det fortsatte dock vara tomt, och jag ringde Krisu fjorton gånger och lämnade två medelanden om att jag och Vilma gick en svår och hungrig efteriddag till mötes, för att i vart fall försäkra oss om att eftermiddagen skulle belönas med glass eller något annat fint som utelåsta mammor och döttrar gjort sig förtjänta av. (Det faktum att vi hade haft sommarvärme, jag hade bankkortet på mig och vi även var påväg till Anni lät jag bli att nämna, dumt att bli långrandig per sms liksom.)

Ja, nu visade det sig dock att det blivit ändring i schemat och istället för två träningar så var det nu tydligen en och plötsligt var Krisu (den vita riddaren) på väg hem till sina nödställda damer. Och ja, det gick väl sådär med bilden av ”den lilla lidande familjen”, då jag såklart glatt hade hunnit köpa på mig lite färsk, uppskuren mango när jag traskade på i strålande sol. Damn it, liksom.

Eftermiddagen blev dock ändå mycket bra, och vi åt lunch med Timo och Anni. Jag har plötsligt övergett mina ständiga sallader för – det rätt oväntade – pizzor!? Tror jag ätit pizza de fyra senaste gångerna vi ätit ute, och jag kan liksom inte få nog! Hur gott är det inte med knapriga kanter och ruccola ovanpå? Aaaah! (Åååååh.)

Hoppas ni har haft en fin dag! PUSS!