Har känt mig rätt trött de senaste dagarna utan att egentligen komma på någon bra orsak. Järnbrist kanske? Eller helt enkelt bara det faktum att vi väl alla ibland är lite trötta. Ibland behöver det inte vara så komplicerat. 🙂
Hursomhelst så övervann jag den del i mitt huvud (99 %) som skrek ”säääääängen!” nu i eftermiddags, och kom mig istället ut på en 60-minuters joggingtur (bra jobbat du kära 1%). Väl ute var det sen lättare, och nu efteråt känns det såklart otroligt skönt. När det handlar om träning och omotivation så är den största tröskeln nästan alltid att komma sig iväg/börja. Ett sätt för mig att få rumpan ut genom dörren de gånger det känns motigt är först att bara börja byta om till träningskläder men utan att se det som ett steg mot träning (mer som att jag bara byter kläder, vilket i sig ju inte är speciellt jobbigt). Sen när man väl står där med löpartajts och sportbh så är det ju redan hälften gjort, och då kan man ju lika gärna också ta sig ut en sväng! Något annat som funkar bra är att sätta på en riktigt glad och peppande låt, humöret gör ju så mycket och man blir direkt lättare i steget! 🙂
I övrigt har vi haft jordgubbsfrossa här idag. Vilma var lite ambivalent i sina känslor för dessa röda sommarbär, men jag tror nog det blir en favorit lagom till att vi kommer hem och får börja äta egenodlade gubbar. 😉
Puss och kram!






Men gud så surt, eller är det kanske rentav gott 🙂 🙂