Kaput. Eller nästandöd. I vart fall helt utslagen och matt. Men på ett bra sätt. Jag och Vilma har varit ut och sprungit då jag inser att jag måste börja träna ordentligt om det ska bli några nya löparresultat för mig. Jag har tänkt springa ett 10km lopp om två veckor, mest på skoj, men å andra sidan så finns det inte riktigt något ”på skoj” för mig när det kommer till löpning och tävlingssammanhang. Kan jag inte få en bra tid vill jag inte vara med (dålig förlorar indeed, motståndaren är dock enbart jag själv med mina tidigare tider och resultat), och just nu ligger jag långt ifrån den formen jag hade innan graviditet. Tyvärr.
Vi var även in till stan en sväng, jag tittade på skor och Vilma tittade på människor. Inget kom dock med hem (klämde lite på ett par uberläckra rosa gympatossor, men det får nog vänta. Och nej, inte heller någon människa plockade vi med oss.) Nu har det varit hemmastök på eftermiddagen (Vilma går före och drar ner och jag går efter och plockar tillbaka) och näst väntar lite coreträning tillsammans med Krisu innan det är dags att börja med kvällens middag: hemlagad pizza! Jag har de senaste två veckorna försökt att öka mitt kalorintag markant även fast jag länge legat en bra bit över mitt normalintag (med mat, inte godis och sötsaker) och idag var första dagen som jag kände att det eventuellt börjar synas någonstans. Yey! Vågen visar även på ytterligare ett kilo upp, så det är ju bara att hoppas att en del har lagt sig i rumpan i alla fall. Hårt arbete lönar sig, sant som det är sagt. 🙂 (Även fast man ibland har perioder när man undrar om det där resultatet överhuvudtaget tänker börja synas, haha.)
Hoppas ni haft en fin lördag, och att kvällen blir bra! Förutom pizza blir här fortsatt plockande och planerande över den kommande flyktingtiden. Och ja, jag vet, det var en omogen liknelse och inget man behöver skämta om då vi har precis allt vi behöver och lite till (även utan en fast adress för en tid framöver). Men ni förstår vad jag menar. 🙂
PUSS!
Dagsformen. Här ser ni förövrigt även min navel som ”ploppade” under graviditeten. Om det händer så kommer den att förbli utstående även efter grav, och jag kan tex. inte längre ha någon navelpiercing då den blir att stå rakt ut. Nåja, en utploppad navel känns som ett väldigt litet pris att betala för det vi fick. <3
