Jag antar att alla förhållanden går från jättespänt till halvnervöst, pirrigt och så till slut härligt avslappnat. Frågan är ju då även om det här stadiet som kallas ’avslappnat’ borde delas i olika kategorier. Typ ’lite avslappnad’ (när man till slut vågar säga att ”du, jag äter egentligen inte kött”), ’normalavslappnad’ (man kan gå runt osminkad och med strumpbyxor men håller ändå för handen och säger ursäkta om man råkar rapa) och ’jätteavslappnad’ (här uppstår situationer när man undrar om ens partner eventuellt tror att han är ensam hemma).
I det här hushållet ligger väl jag på en normalavslappnad nivå (och där ämnar jag även stanna, det här med att sluta bry sig bara för att man ”har sitt på det torra” är enligt mig den mest romantikdödaren som finns, både gällande beteende och utseende). Krisu tog dock det hela till en helt ny nivå häromdagen när vi låg och tittade på lägenheter.
(Bläddrar igenom bilder av en lägenhet; vardagsrum, kök, sovrum – och så kommer ett badrum, vilket visar sig ha två duschar varav en är precis bredvid toalettstolen.)
Krisu: TEKEEEE! (Typ ”score”)
Krisu: Se på det här!
Krisu: Man kan skita och duscha samtidigt!
Jag:
Jag:
Jag: Alltså va?
Ja, vad säger man. Jätteavslappnad goes brutalavslappnad?
Förutom det här som jag då inte riktigt kunna släppa (seriöst älskling??) så har dagen varit skön med lite affärsstrosande, fika och sen gick jag och Vilma och lekte i en lekpark. Eller ja, jag tittade på vad de andra mammorna gjorde (så att jag kunde få ett grepp om vad jag förväntas göra) och Vilma åt sand. Vi var väl båda sådär halvnöjda med hela upplevelsen, men ofta krävs det ju några gånger innan det klickar när man börjar med en ny vana.
Hoppas er dag varit lika bra 🙂 Puss och kram!
The Coca Cola baby.
