Något vi pratar om rätt mycket vid middagsbordet (eller mer som att det är ett av våra återkommande diskussionsämnen) är hur vi kan styra att Vilma att göra rätt val. Dels handlar det ju om självklart viktiga val som att inte hamna i ”dåligt umgänge” och komma in på fel bana i livet. Dels om att få henne att själv välja att studera vidare och skaffa en utbildning. För att nämna några.
Sen har vi väl då även en del andra ”önskemål” (haha, ni hör ju redan här att vår stackars lilla dotter kommer bli utsatt för osunt mycket förväntningar), vilket väl kan vägas som mer eller mindre viktiga. Jag hoppas såklart framförallt att hon blir trygg i sig själv och att de val hon gör är byggda på det hon själv vill, men jag kan väl inte heller förneka att jag ser fram emot alla redskapsgymnastiktävlingar där jag ska sitta och heja på henne. 😛 Givetvis är det här inte något jag säger till henne i form av en förväntning, och att vi ibland tittar på youtube-klipp av ”gymnastic kids” och ”young russian gymnastic-pro” är ju bara ett lustigt sammanträffande. ”Nämen, se där vilka hoppiga och skuttiga gympaflickor!” 😀
Krisu är väl egentligen inte lika hård men att hon ska ”leva ut hans dröm”, men å andra sidan kan hon ju glömma allt vad pojkvänner heter innan hon fyllt 16. Haha.
Här har vi haft en lång dag med jobb, dagis, besök och nu precis middag. Ska också hinna städa lite innan vår man och isi kommer hem här ikväll. Härligt att få hem honom! (Och för att vara lite ärlig så är det ju även alltid väldans trevligt när man får ett meddelande innehållandes ett kort ”vad har du för storlek?” när han går runt och dödar tid på en flyplats, haha. :))
Puss.
