Glad tjej

Idag fick Vilma rota-nånting vaccin. Dyra droppar som man skulle ge med en spruta (utan nål) i munnen, och sen hoppas på att det mesta åkte ner istället för upp igen. Jag tror dock vi lyckades rätt bra, så med lite tur var det värt pengarna! (Ett valfritt vaccin mot kräksjukan men som jag ändå tyckte var bra om hon fick, inte kul att spy när man är bebis, och inte kul att oroa sig när man är mami till en spyande bebis.)

Ikväll är det fotbollskväll här hemma. När jag frågade älsk vem det riktigt var som spelade efter att han kommit hem och med viktig röst förklarat att det var fotbollskväll ikväll, så tittade han bara allvarligt på mig och sa ett välartikulerat och tungt ”alla”. …  Men ja, även om tydligen ”alla” spelar och det är j ä t t e v i k t i g t så visade det sig också vara ett riktigt sömnpiller då vår lilla fröken somnade efter fyra minuter trots att älsk så viktigt parkerade dem framför matchen så hon kunde skulle kunna följa med. (Sori papsen, haha) Och tyvärr står ju inte heller hans andra tjej för speciellt mycket engagemang i det här mycket viktiga – jag tänkte nämligen laga havreflarn istället 😀

Förövrigt hade jag igår lätt roligt åt våra stundtals uppenbara skillnader gällande var vi kommer ifrån: storstad vs liten skärgårdsö. Till hamburgarna hade Krisu köpt skivade saltgurkor på burk, och medan vi sitter och äter och han precis plockar åt sig några hojtar han plötsligt ivrigt till: ÅHÅ-ÅHÅ, SE på den här! Och innan jag hinner fråga vad jag riktigt ska titta på så fortsätter han med ”Alltså nu förstår jag precis hur det måste kännas att fiska och varför man gör det!” Jag fattar fortfarande inte vad jag ska titta på men börjar däremot bli lätt road, varpå älsk pekar lite irriterat på sin ena saltgurka och undrar om jag inte ser ”hur stor den är?(??)”. Och fortsätter sen med att det ser man ju förvisso att jag inte förstår hur det känns att få en riktig gammelgädda varpå han slänger en menade och lätt avmätt blick på mina, tydligen uppenbara(?), mört-saltgurkor.

Ja, vad säger man, vi har alla våra olika erfarenheter av fiske och att få napp 😉 Haha.

Nu blir det då havreflarnsbakning! Jag, Vilma och Coco var ut på en joggingtur idag (man får stanna med ca 10 minuters mellanrum och ”dra upp” Vilma från botten på vagnen eftersom hon hamnar där vartefter det skumpar, dock ser hon alltid lika nöjd ut, haha), så lite kvällsgott behövs för att fylla på där det eventuellt försvunnit. 😛 Igår blev det hemmalagad musli, superenkelt och väldigt gott (och hälsosamt! – jag gillar att veta vad saker innehåller) Kan lägga ut ”receptet” senare.

Hoppas ni har en jättedejlig kväll, puss!

Lyckan över att ha en vän som är en ko.