Helt otroligt att Vilma redan hunnit bli två månader. Och att det var över tre månader sen jag låg såhär. Det blir dock verkligen tydligt hur hjärnan sorterar, för medan Vilma fortfarande känns nyfödd (även om det ibland känns som ett liv utan henne är milslångt borta), så känns min hopplösa graviditet och alla dagar (och veckor och månader) av stillasittande och sammandragningar och sjukhusvistelser som något jag knappt minns. Var det ens jobbigt?
Haha ja gud, tur är det ju att man glömmer, och ännu mer tur är det ju att vår fantastiska hjärna väljer att behålla det trevliga och släppa det tunga.
Nu ska jag fortsätta dagen i mitt långsamma tempo. Känner mig bättre än igår men jag lär ju inte stå för några värre prestationer.. Internet ligger fortfarande nere men jag kom på att jag ju har min tyska telefon också, och där var det uppkoppling! Förövrigt har jag fått veta två jätteroliga nyheter senaste dagarna, så lite feber och trötthet rår inte på mitt humör just nu 🙂
Hoppas ni har en fin fredag, och ”puss med tong”, som Krisu skrev till mig för länge sedan. Det är inte alltid lätt det här med nya språk 🙂
