Fick idag via Anni idag veta att finsktalande människor i Finland inte firar lucia. (Riktigt roligt att jag får ”finsktalande människor” att låta som en minoritetsgrupp här också, haha.) Det här är något jag ärligt talat inte direkt reflekterat över tidigare, jag har bara utgått ifrån att det firas i hela Finland, och inte bara av svensktalande. Hursomhelst fick ju det här mig att på stående fot ta beslut i frågan om vilken skola Vilma ska gå i: svensk- eller finskspråkig, och det blir då givetvis en svenskspråkig skola med luciafirande. Där Vilma då givetvis kommer bli lucia. (Vilket såklart är hennes dröm, för mig får ju hon lika gärna vara pepparkaka eller tomtenisse eller teskedsgumma eller vad de där bakgrundsfigurerna nu brukar vara. ^^)
Nej men det som det här även fick mig att misstänka, och som jag också kunde konstatera efter lite googlande utan träffar, var att likaså julmust är en svensk tradition. (Eller kanske mer vana. Ovana till och med.) Jag dricker verkligen ytterst sällan sockrade drycker överhuvudtaget, men julmust är ju så otroligt gott, och hur barnslig jag nu än må verka så kommer det helt klart att packas med i bagaget! (Så det är ju verkligen tur att det inte är speciellt mycket kolsyra i julmust, eftersom det ska ruskas hit o dit i min väska, höhö.)
Förresten stod jag i badrummet imorse och upptäckte att jag för tredje dagen hade glömt min mus-medicin. Nu är det här kanske lite väl intimt, och det är egentligen varken musen eller medicinen som är själva grejen (men för att förtydliga så är det någon form av universalsalva mot bakterier i livmodern som är vanligt att man får efter en förlossning, och så även jag då), utan det hela handlar om min totala disträhet. Salvan ska tas sju dagar i rad, och även om det inte är något farligt så hör det väl heller inte direkt till vanligheterna att man ska sätta in salva i musen (Krisu har ju varit väldigt intresserad av det här och tyckte att instrumenten som kom med var väldigt spännande, jag föreslog irriterat att han skulle byta bana och bli gynekolog istället varpå jag även surt stängde badrumsdörren – någon form av privatliv måste man väl ändå få ha fast man snart är man och fru – och det här gjorde ju att han istället stod utanför och med full förväntan stod och ropade och frågade hur det gick och vad som hände och hur det kändes och om jag ville ha tips från coachen och so on). Hursomhelst, nu stod jag där imorse och ser att jag glömt den där jäkla salvan. Igen. Och jag tänker mest, hur är det möjligt att den del av min hjärna som jag skulle vilja kalla inrednings-hjärnan så snabbt har accepterat detta musinstrument för salvinföring så att när jag står och borstar tänderna och har detta på handfatet rakt framför mig, inte ens reagerar? Känns sådäär lovande inför att jag småningom ska börja inreda vårt framtida hem. ”Öga för detaljer”, eller vad kallar man det.
/
Vilma är lite snuvig och hostig, men det är som att det blir värre när vi går och lägger oss. Jag vet inte om det kan vara för att hon då ligger ner, men jag blir orolig att det är pga att vi har huvudändan i sängen under fönstret och att det drar lite. Imorn är Krisu hemma igen, så jag tror vi får ta och flytta om lite. Och förövrigt är det imorn fem dagar tills jag åker hem till jul. Fem! F-e-m! Herregud, nu blev jag jättestressad.
Hoppas ni har haft en bra lördag och att kvällen bjuder på både det ena och det andra! 🙂
Puss och god natt!
Vilma som bara vill sitta i vagnen nuförtiden (vagnbyte på G), min sena middag efter att V somnat: kikärtsbiffar med ägg, keso, sallad och avocado. Och så ett glas rött, det är ju ändå lördag! Sist jag och Vilmis. Efter att ha städat och dammsugit med högerarm och burit på V med den vänstra så har man milt uttryckt fått upp värmen. Hej vardagsträning!
