Tillbaka i Tyskland, tillbaka i vardagen – tillbaka i bloggen! Jag har faktiskt saknat att skriva, men med vårt tidsschema har det varit helt omöjligt att försöka hinna med bloggning mellan allt. Och ja, allt ja, jag vet inte riktigt hur man sammanfattar möhippa, jul, nyår, bröllops-prep, bröllop, familjetid, resor och babyliv i ett enda blogginlägg, så jag får nog berätta om det lite eftersom. Jag kan nog även säga att jag upplevt i princip alla känslor man har i sitt känsloregister under den här tiden, och allt från sömndrucken förvåning när två brandmän hämtad mig direkt ur sängen (bästa början på en fantastisk möhippa), rörd lycka när jag steg in i kyrkan och såg alla mina vänner och familjer samlade och den lilla stressen när jag vaknar samma dag vi ska resa hem och inser att jag ska ha med mig baby, hund, barnvagn, hundbur , en enorm reseväska, en ännu större vagnväska och så min handväska och Vs skötväska på det. Från Åland. Till Tyskland. (Well hello Aladin, idag vill jag förvandlas till en bläckfisk!)
Jul och nyår har firats i Helsingfors med Krisus familj, och jag har ätit, trivts, varit tvåspråkig, löpt in Helsingfors gator, hittat mitt nya drömområde att bo i och hunnit sakna snö. Vilma fick även träffa tomten för första gången, men eftersom hon låg och sov när han knackade på och därför var precis nyvaken när en stor, röd och skäggig man började hojta med henne så var hon väl inte helt såld till en början. Givetvis fick hon paket i överflöd och eftersom alla var lika ivriga på att visa henne vad som kom fram i paketen så tror jag mest att hon såg i kors innan kvällen var slut. Väldigt diplomatiskt så gjorde hon heller ingen skillnad på vem presenten kom ifrån eller prisklass – allt åkte samma väg rakt in i munnen, haha.
Krisu åkte hem redan den andra, medan jag blev kvar tills igår. Vi har ju pratat i telefon under tiden, och rent generellt kan jag ju nog säga att man har mer nöje att prata med en telefonist än att prata i telefon med Krisu, men redan vid det första samtalet när han skulle ringa och meddela att han kommit hem och resan gått bra så lät han plötsligt nästan rörd på rösten. Rörd, andäktigt och en ytterst påtaglig iver på samma gång. ”Åhå” tänkte jag, det är alltså såhär det kommer låta nu när jag blivit fru, och så kände jag mig lite nöjt upphöjd, eftertraktad, saknad, älskad och allt det där och så gånger hundra. Sekunden efter informerades jag om att han höll på att packa upp Sin. Nya. Ipad. (I nöd och lust, du å jag, til’ time do us apart, soulmates och allt det där som somliga män går igenom när det kommer en ny elektronisk sak i deras ägo att pilla på.) Romantiskt värre, så att säga.
Nu ska jag dyka ner i en bok, och inte vad för bok som helst, utan en skönlitterär bok! Herregud, efter x antal hundra sidor av studiematerial så ska det bli väldigt tacksamt med något lite lättare emellan. Hoppas ni har haft en härlig jul och nyår! Puss och kram!
Jag har så många bilder, men här kommer ett par fr bröllopsfesten som jag hade i min kamera. Dom riktiga bilderna kommer senare!
