Be happy

Ibland kan det finnas dagar när jag tycker att det här utlandsboendet är lite halvjobbigt. Jag tänker på hur fint det vore att ha familj och vänner nära. Hur skönt det skulle vara att kunna få barnvakt någon gång, eller åtminstone bara få träffa lite andra mammor och bebisar. Jag saknar att få prata svenska – eller kanske snarare att kunna uttrycka mig bättre än en femåring, att få använda ett språks alla nyanseringar som ett rikt ordförråd möjliggör. Och jag fantiserar om ett hem som inte bara är tillfälligt, utan en plats där jag fick ställa i ordning ett rum till Vilma eller bara plocka upp allt det fina porslin som vi fick i bröllopspresent.

Men. Sen går det en stund, jag börjar se på min (såkallade) situation ur ett bredare perspektiv, och det slutar alltid med att jag nästan skäms för min tillfälliga självömkan. Såklart kan man tycka att saker är jobbigt, ja!, men herregud, jag måste ju även se till hur bra jag har det jämfört med så många andra, och att inte uppskatta och ta vara på det känns nästan som ett hån mot de som har det sämre. Senast i förrgår när jag gjorde lite pappersärenden och kvinnan bakom disken inledde med ”nur deutsch” (enbart tyska) så hade jag först fem minuter av ”det här är mycket jobbigare för mig än för någon som kan få hjälp på ett språk man behärskar, stackars, stackars mig”. Men sen insåg jag även att för mig var det här ändå relativt enkelt, för det första kan jag ju med lite tålamod göra mig förstådd – och framförallt – jag befinner mig inte i en situation där jag tvingats flytta (flytta som i tillexempel fly), och även om det kan vara lite krångligt med papper så är varken min boendesituation eller den rent ekonomiska biten beroende av dessa papper på det sättet. Och att ha detta, ett hem (även om det är utan vårt bröllopsporslin) och en tillräckligt god ekonomi för att kunna leva utan att oroa sig för varje månads utgifter, det är något jag borde fokusera på istället för lite knaggligheter gällande språk eller socialt umgänge. Eller bara det att få vakna och vara frisk. Få vakna och ha sin familj runt sig. Få vakna och njuta av att vara mamma (även om det såklart vissa stunder går att byta ut ”njuta” till något annat ord, haha). Att inse att jag lärt känna två härliga (och snart en pytteliten till) människor tack vare att vi bor här!

Kort och gott så handlar det här inlägget om det vi hört tusen gånger förut, men det som tål att upprepas ”glädjs åt det du har istället för att fundera på det du inte har”. Och en sak till – är du inte lycklig/tillfredsställd/nöjd/glad över din situation – gör då någonting åt det! Vi har alla en fri vilja och möjligheten till att göra förändringar i våra liv. Vill man inte det, då borde man kanske heller inte klaga på sin situation, för i slutändan så är vi ju trots allt själva ansvariga för vår egen lycka. 🙂

Puss och kram till alla er läsare! Jag hoppas ni får en fin dag, och att ni har massor med saker att vara glada över! ♥

Två skäl för mig att le – ni två.