Närhetsbehov.
Just nu vill jag sova både nära och tätt om nätterna (lägger som vanligt alla mina nya behov på hormoner), men då älsk kontrat med att utveckla någon form av automatisk skyddsmekanism mot mina nattliga närmanden (i fosterställning med ryggen mot mig – jättemycket mysfaktor på den liksom då jag just nu räcks att krama om rumpan och på sin höjd nedre delen av svanken eller lite baksida lår), så har vi (jag) övergått till en annan typ av mysig nära&tätt sovställning.
När jag kommer tillbaks från mina numera obligatoriska toabesök under natten och mitt sovsällskap ligger i sin högst osociala skyddsställning så gör jag helt enkelt så att jag puttar så mycket jag bara kan på han för att på så sätt lyckas klämma mig in under ryggen. Sen ligger jag där, fastkilad, platt, jättenära och bara meganöjd.
Nu ska jag ut och få lite luft och röra på benen, samt passa på att hämta min favoritlatte (carmelsmak, yum yum). Snart är det match också, och jag håller tummarna för vinst! Dessutom kommer solen fram här nu, och det känns som en härlig söndagförmiddag! Hoppas ni har samma, puss!
