spänning

Åh, jag har haft en så himla bra dag med strålande blå himmel, solsken och massa utetid, och jag har även hunnit öva mitt tågspårshandstående! Mitt tågspår-vadå tänker ni nu säkert, och ja, det här är då ytterligare en sån här sak som jag gör lite i smyg eftersom det inte riktigt är vad en förälder förväntas pyssla med. (Åtminstone de barnvagnsföräldrar jag möter ser ut som att det är på vägarna bakom vagnen och i ett lagom tempo man förväntas hålla sig, haha). Men ja, saken är ju då den att jag tycker faktiskt inte att varken det faktum att man har barn eller att jag är tjugofem år gammal (och snart tjugosex också för den delen) är något som gör att min träning ska var på nivån att enbart underhålla min befintliga kondition eller styrka. Som sagt – jag är tjugofem år, inte femtio! Min kropp är ju ung och jag har ett helt liv framför mig att utvecklas och bli bättre! Nu är det ju ändå inte så att det här med handstående på gamla tågspår är heeelt vanligt, utan det är väl nog även jag som kan få lite knäppa idéer och infall. Men ändå, jag räknar stenhårt med att kunna stå betydligt stadigare och bättre till sommaren. Allt handlar som jag brukar säga om att öva,öva och utmana sig själv! 🙂

Annars då? Ja, egentligen så är mina tankar någon helt annanstans – det är nämligen en bebis på väg! (!!!!) Det har varit på gång hela dagen och nu för en stund sedan så åkte dom in. ”Iiih” (IIIIIIIHHH!!) är väl det närmaste man kan beskriva mina känslor med just nu, och jag är så himla spänd, förväntansfull, nervös och bara otroligt stolt över att få lärt känna en så härlig tjej och att nu dessutom få lära känna hennes (deras, hehe) lilla tjej. ♥

Puss och kram!