Hallå! Mitt i allt var man på Åland igen! (Eller nåja, ”mitt i allt” som ”efter fyra resdagar-mitti allt”.) Vår resande har i vart fall gått bra, även om det ju varit lite krångligt och en hel del släpande och bärande. Vi hann dock träffa flera nära och kära då vi stannade i Sverige ett par dagar innan Åland, och det var jättefint!
Vilma har varit rätt mammig, vet inte om det är en kombination av att hon fick sitt 1-års vaccin här för ett tag sen och sen att det varit så mycket nytt, men stundtals en väldigt gnällig liten tjej. Som tur är så har det ju inte varit bara gnäll, utan mycket glada miner och skratt också! Har hört ett uttryck någonstans som lyder att en bebis skratt och leende räcker mer än väl för att kompensera dåliga nätter och gnälliga dagar, och på ett sätt så är det ju nog en hel del sanning i det, men å andra sidan så hoppas jag ju nog också att den här väldiga mammigheten ska gå över snart. Antar att det väl också är ett resultat efter att vi bott utan vänner och familj i närheten, och att Vilmis på det sättet inte riktigt har fått vänja sig med att umgås med andra. Nå, efter den här sommaren ska hon nog ha fått träffa tillräckligt många människor och lärt sig att kunna ha roligt även utan att hålla i mamma! 🙂
Igår var det distriktsmästerskap i halvmarathon här ute, och det gick även att delta i ett 10km lopp. Jag var så himla fram och tillbaka kvällen innan och ännu på morgonen. Mina knän sa aj, aj och eftersom Vilma inte riktigt hade haft den bästa natten så var jag inte jättepigg i kroppen heller. Men, sen bestämde jag mig ändå för att pröva, och det gick jättebra! Benen kändes bra (tejp, tejp, tejp) och jag fick sånt himla trevligt löpsällskap i en äldre man som visade sig hålla precis perfekt tempo för mig. Han sprang utan musik medan jag hade hörlurar, men i slutet när vi tog de sista sega uppförsbackarna så slog jag på högtalaren istället och spelade en Thomas Ledin låt för oss. Oklart om han uppskattade det eller ej dock, haha.
Slutade i vilket fall som helst trea totalt och etta i damklassen på tiden 46,24, vilket kändes helt bra. Det var även min första mil där jag sprang hela tiden sedan graviditetsvecka 9 (efter det väntade nämligen sex månader häääärliga månader av stillasittande) och sedan har jag nästan alltid haft Vilma i barnvagn framför mig.
Hoppas ni har haft en bra vecka och att söndagen blir fin! Här är det träningsfri dag och vi ska bara njuta av sol och glass! 🙂
Haha, jag och mina obefintliga ögonbryn, osminkat och fint! 😀
