Helsingfors. Dag två.
Jag fick mens imorse (och ursäkta om någon blir stött av det ”intima” i detta nu, men ni får väl tänka att jag skrubbade mig på höftkanten och blöder får det). Hursomhelst. Nej, nej och NEJ. Jag vill INTE ha mens just nu. Helt. Fel. Datum. (!!!) Vi håller ju alltså på att synkroniserar min menscykel för att passa nästa ivf-försök (hela proceduren med sprutor osv följer menscykelns gång, och då vi är så jäkla datumberoende pga Ks fotboll så måste det här tajmas i det närmaste minutiöst). Och ja, jag skulle då inte alls ha mens just nu, vilket gör att hela vårt schema har fallit. Så. Jäkla. Less.
Tänker inte kommentera det så mycket mer tror jag. Har satt tankestopp på det åt mig själv (eller jag pratade om det med K och var ledsen, bitter, arg, svor och kände mig bara väldigt frustrerad och besviken om vartannat) men sen bestämde han att det finns ingenting jag kan göra för att påverka (sant) och nu tar vi det som det kommer. Funkar det inte nu innan klinikens sommaruppehåll får vi helt enkelt vänta till hösten. Mer än så kan vi inte göra. Och jag mår inte bättre av att gå och sörja ett missat ivf eller hata världen i ren frustration. Så ja. Där är vi.
(Eller ja, sen gick jag och köpte mig lite lycka i form av en ny klocka istället, så nu är jag i vart fall nöjd över den. Som Krisu sa när vi avslutade ivf-diskussionen, ”älskling gå och köp dig nåt fint nu”. He knows me to well… Hahah.)
I övrigt lyckades jag ju även under denna ivf-diskussion att försöka mig på spårvagnsåkande (jag är helt hopplös när det kommer till sånt och går alltid istället, tidsmässigt är det knappt någon skillnad och rent tekniskt mycket mycket enklare, heh), men det gick ju givetvis åt helskotta det med. (Ni hör min *glaset är alltid halvtomt*-mentalitet idag va? Haha.) Trots att Ks pappa hade gett mig otroligt klara instruktioner ”hållplatsen där framme, och spårvagn nummer 2” (inte alltför IQ-krävande kan ju tyckas) så lyckas jag ta fel spårvagn och inser det även först när vi är påväg ut ur stan. Well haaaaleluja! Sur som ättika var jag sen när jag meddelade Krisu att från och med nu är det INGEN som klagar på att jag tänker gå. Mvh, Bitter tjej -88. Haha
Förutom mitt skrubbsårselände på höftkanten så har Helsingfors varit väldigt trevligt! Gårdagens fotbollsmatch slutade förvisso med förlust trots bra spel, och det är ju alltid en stämningsdödare, men god mat och bra sällskap höjer lätt stämningen igen. 🙂 Vilmis hade även rätt jobbigt med mummi och ukkis nya hund (alltså farmor och farfar), men när kvällen kom och vi tränat och tränat och övat och övat så satt dom båda så fint bredvid varandra i köket och Vilma hade fullt sjå med att få Blanco (hunden) att lära sig huvudstående. (Hennes nya grej, att stå på alla fyra med huvudet i, och sen lyfter hon händerna. ”Oooiiiiii Vilma vad duktigt du är!” Ungefär så.)
Nu ska vi iväg till Vilmas ”gammelmommo” på tidig middag, och ikväll ska sen jag och Ks syrra gå på Mamma Mia musikalen! Jättekul ska det bli, men eftersom min kära man då glömt att berätta att dom bokat det här för oss har jag ju enbart gympaskor med mig. Aja, det blir nog bra det med. 🙂
Ett lite halvtråkigt inlägg, menjag hoppas ni haft en rolig dag!
Puss och kram och var försiktiga i trafiken om ni ska ut och köra!
Kommentarer är stängda.