Och här ligger jag och skriver sms med två gamla kärlekar.. Det låter ju fan inte bra alltså.. Känns visserligen inte bra heller.. Det är ju inte så att det är några kärleksförklaringar, det är mer att dom tycker synd om sig själva och jag försöker trösta. Varför gör jag det för? Jag blir så arg på mig själv när jag är såhär jävla snäll. Jag behöver inte ens bry mig, ändå känner jag mig skyldig till deras olycka? Varför svarar jag ens kan jag själv undra.. Nej de va så lugnt och skönt utan dom! Iaf när det är på det här viset. Jag tycker inte illa om dom men det är samma visa varje gång ju…