Som jag nyss skrev.. Jag är på dåligt humör.. Dock är det inte så sant längre.. Jag är på uruselt humör! Bedrövligt! Och jag har ingen aning om varför!!? Jag fattar verkligen ingenting.. Det liksom bara är så.. Just nu vill jag bara skrika ut, ja vaddå??! Jag har ingen aning! Jag vill bara skrika!
Det har varit såhär ett tag. Det har varit riktigt illa faktiskt.. Men min underbara pojkvän kom hit och då blev jag faktiskt mig själv igen.. Det höll till och med i sig efter han åkt, iaf någorlunda, det var åtminstone inte jobbigt längre, jag kunde hantera det.. Men nu verkar det ha vänt igen?? Jag vet inte, jag går runt och är förbannad och deppig och jag har ingen aning om varför! I nästa sekund kan jag lika gärna vara skitglad! Javisst, jag har en hel del som tynger mig just nu, det ska jag inte sticka under stolen med… Men isf blir jag omedvetet ledsen pga det? Jag vet inte.. det är enbart jag själv som kan lösa detta men jag känner mig ändå låst, och vet inte vad jag ska göra.. Idag har jag gjort ett försök till att slå mig fri, men det gick inte särskilt bra.. Jag antar att det kanske påverkat mig idag?? Eller? Men jag brukar inte reagera såhär starkt! Jag tror inte att någon känner igen mig faktiskt.. Jag vet inte om det är nå hormoner eller blodsocker som leker med mig, eller vad tusan det kan vara..? Någon som har något tips? Det är svårt att fröklara men jag fattar verkligen inte vad som händer med mig! Kan man verkligen blir ledsen/förbannad/deppig för ingenting??
Idag fick jag dessutom veta att mitt ex ska in på psyket. Det var en jättestor lättnad faktiskt! Ärligt talat.. En stor tyngd lyftes från mina axlar och nu kan jag kanske slappna av.. Jag tror att det här kommer bli jättebra för honom. Även fast han inte tror det själv.. För er som inte vet historien om mitt ex, så kan jag skriva om det i bloggen senare, om ni vill? Lämna en kommentar isf..
Puss på er alla!