Jag är verkligen säker på min sak när jag säger att dit tanken strävar dit når man
Det kan jag säkert säga när jag tänker tillbaka på mina drömmar och mål genom livet. Alla tankar som jag haft i något skede i livet har gjort att jag korsat den möjligheten/målet på något sätt. Har jag tänkt starkt att det här kommer hända så händer det, förr eller senare. Ibland har det tagit flera år.
Faran är att jag tror att detta är något många någonstans är medvetna om detta men den mänskliga faktorn gör det svårt för oss att styra våra känslor som inte alltid är så lätta att förstå sig på. Jag tror att vi har fått både hjärta och hjärna för att vi ska få dom att samarbeta. Medvetenheten kan hjälpa vårt hjärta att välja rätt val. Börjar hjärtat tänka sorg så är det svårt att ta sig upp om inte hjärnan säger ifrån att nu får det vara nog!
Vi har förmodligen fått alla möjligheter att känna bra och dåliga saker för det ska vara till nytta. Om vi aldrig hade råkat illa ut och känt oss sårade, så hade kanske inte vår genuina känsla för empati till andra blivit lika starkt.
Tyvärr så gäller denna tanke både de bra och de dåliga sakerna i livet. Därför anser jag att jag aldrig endast skylla ifrån mig om jag själv är i en oönskad situation. Självklart är det inte okej att missbruka den ömsesidiga respekten
som borde finnas mellan alla levande varelser. Trots allt så borde vi kanske analysera vår egen historia. Det kan faktiskt ha funnits perioder i livet då vi förlorat respekten till oss själv, som lett till att andra inte heller visat respekt.
Om man inte ser sitt egna värde så är det ännu svårare för andra att förstå det.
När människor förlorar sitt jobb så blir många väldigt ledsna. Ser man bakåt i tiden så kanske det i själva verket var en tanke som vi själv startat. Går vi och tänker att ”jag hatar verkligen det här jobbet, den här chefen, mina kollegor…” så sprider den känslan sig som ringar på vattnet. Det behöver inte gå snabbt, men jag skulle inte bli förvånad om man en dag står där utan sin arbetsplats att gå till. I förhållande så är det ofta likadant. Tänker vi att jag är så missnöjd med än det ena och än det andra så lär känslan eskalera och lever man i ett förhållande så känner de flesta känslan partnern känner utan att veta hur.
”Vi bara vet!”
Något jag själv använder mig i praktiken för att försöka bekämpa mina demoner är följande exempel:
Jag försöker att skriva saker på ett vänligare och mer positivt sätt än vad jag känner.
Jag tror att vi först styrs av känslan/tanken, sen går det över i vad vi säger/skriver och det i sin tur leder till handling.
En första reaktion om man blivit sårad på något sätt kan vara väldigt dramatiskt, men under tiden som jag skriver en text så brukar jag på sätt och vis tvinga mig att tänka ur den andra personens perspektiv. Hur har den här människan levt? Vad har gjort att den här människan uppfattar saken så annorlunda än vad jag har gjort? Ofta så finner jag ro i att jag hittar saker som oftast grundar sig i att den här personen i sin tur är sårad pågrund av många faktorer. Det behöver inte ens handla om mig i grund och botten. Detta leder till svar från mig som är grundade på välvilja och det har vi oftare lättare att hantera.
För att ta ett exempel som kan användas i praktiken. Om jag säger att ”jag är ful” så spär jag på känslan som kommer leda vidare till en handling som inte gynnar mitt yttre. Ser jag en bild i mitt huvud av en person som jag tycker är vacker så kommer min tanke leda mig till min självklara målbild. Jag är överbevisad att min inställning gör att jag ser ung ut. Jag har bara bestämt mig för att jag ska känna mig snygg. När jag tränar så tänker jag i bilder.
Jag ser en kvinna objektivt i mitt inre som är fast och vältränad. Av se sig själv så gör att min kropp strävar att nå dit utan att det känns som någon större bedrift eller svårighet. Tanken är nämligen redan där.
De gånger då jag har tappat tron och hoppet så märker jag direkt skillnad när det gäller alla mina målbilder.
Har jag avskytt livet så har mitt liv dragit på sig sjukdomar, har jag känt mig smart så har jag fått uppskattning för att jag är smart. Har jag tänkt att jag är ful så blir jag glåmig, får utslag och kommer ur form.
Vi är alla mänskliga. Jag kan låta som en ”bitterfitta” när jag pratar med mina närmsta ibland. Då brukar min mamma påminna mig om min ambiton om att lära ut att tänka gott. Oftast vid de tillfällena så fnäser jag ifrån och säger något i stil med: ”- men det finns ju ingen godhet” Det är bara trots. Jag tar självklart åt mig och mammor har ofta rätt .
Ibland när jag låter negativ och säger att allt är jobbigt i bloggen så beror det på att jag själv vill visa att vi alla bär på tunga känslor ibland.
Det är inget vi behöver skämmas för. Det gäller bara att ta tag i problemet.
Först börja andas ett andetag i taget och sedan bit för bit vända sina negativa tankar till bättre.
Jag kämpar med mina demoner, ibland mer och ibland mindre, precis som de flesta av oss med fullt fungerande känslor.
Så, nu måste jag sova. Hoppas att ni kan säga hur ni känner inför mina tankar.