Jag väntar ett kärleksbarn
Låt mig säga några saker om begreppet kärleksbarn. Det om något gör mig irriterad varje gång jag läser detta på någon löpsedel.
Vadå kärleksbarn? Alla barn är väl kärleksbarn? Hur ska de tidigare barnen känna sig när mamman väl säger att ”Nu, väntar jag mitt kärleksbarn”. Det räcker väl man säger att man är underbart lyckligt gravid med den nya kärleken eller något i den stilen. Jag vet inte om jag ärvt det av min mamma för jag vet att hon alltid tyckt att den benämningen låtit hemsk. Jag håller med.
Kärleksbarn är vi alla!
I kväll har jag målat och lyssnat på musik. Jag missade en tillställning och jag sov när jag skulle ringa en vän för att säga att jag inte kunde gå.
Förlåt vännen! Nu är det lite för sent att ringa.
Å vad gör det om man säger kärleksbarn? Snacka om att störa sig på harmlösheter!
Å nej, inte alla barn är gjorda kärlek. Faktiskt…. så wake up Fröken Perfekt.
^du som alltid snackar om att man ska acceptera alla – sitt inte och gagga om vad folk får och inte får skriva.