En djävul på väggen

Nu ska jag berätta en annan händelse som är sann. Det är ju väldigt många år sedan det hände nu och det var många i min familj som har sina historier om vad som hände. Därför är det svårt för mig att få allt korrekt. Om min mamma eller pappa uppdaterar min information så kan jag lägga till det eller eventuellt rätta om jag skriver fel. Det blir ju så när vissa saker har hänt när jag har bott uppe i Stockholm och de i Skåne.

I gymnasiet så gjorde jag en skulptur i lera. Jag gjorde ett ansikte av djävulen. En djävul som sov, en vacker djävul. Jag blev nöjd med resultatet för den såg väldigt verklig ut och tog den med hem. När jag hoppat av bussen från skolan så ser jag pappa komma gående och jag kallar på honom:

– Pappa! Titta vad jag har gjort!

Pappa ser då skräckslagen ut och han sa tyst:

– Så fin.

Djävulshuvudet hängdes upp inne i vårt vardagsrum. Efter det så kändes det obehagligt att gå in dit själv.

Efteråt hörde jag pappa berätta att han inte ofta blivit rädd men när han såg mig komma gående med den här djävulen i handen så hade han blivit skärrad. Anledningen var att han natten till den här dagen hade drömt en väldigt intensiv dröm. En dröm där han blev jagad av ”något”. Varje gång han hade vänt sig om så hade det som följde efter honom försvunnit. Till slut så vände han sig om och stack ner den här ”vålnaden” i drömmen och ser då att det var djävulen.

Från det tillfället huvudet hängdes upp så började en massa tragik hända i vår familj. Min första stora kärlek gjorde slut med mig, vår hund dog, min kanin dog, vår granne dog och flera andra släktingar dog och en del andra saker skedde som fortfarande tar sin tid att läka.

Jag flyttade till Stockholm kort efter min gymnasietid så jag tänkte inte så mycket mer på det där huvudet tills jag några år senare får höra hur pappa var ute i trädgården och grävde ner min skulptur. Jag skrattade åt situationen och trodde att det var ett skämt. Mamma och pappa har än idag inte velat berätta anledningen att de tog beslutet. Efter att den hade grävts ned så upphörde alla olyckor. De olyckor som skedde då är samma olyckor som jag reder ut nu. Så även om man kan tycka att saker är jobbiga nu så är det gamla sår som håller på att läkas.