Jag har ätit frukost ute på altanen med mamma och pappa. Morfar har ringt femtioelva gånger för att upprepa samma saker om och om igen. Han är söt lilla morfar. Monia väntar på mig i Helsingborg. Hon vill gå ut på en långpromenad och jag väntar på pappa som har bilen eftersom han skulle lämna tidningen till morfar.
Känner mig oftast stressad när jag sitter framför datorn här hemma för jag känner mig skyldig hela tiden. Det är ju lite skillnad att vara i Stockholm och rå hand om sig själv. Då flyter tiden på ganska snabbt när jag sitter och skriver och ingen pockar på ens uppmärksamhet.
Jag ber om ursäkt för jag inte hinner svara alla på bästa sätt. Som sagt så tar jag gärna det när jag får ro och tid till det.
Kramar tills vi hörs igen!