Imorse så satt en 4 årig kille framför mig på tunnelbanan. (Undrar ni hur jag vet hans ålder så är svaret att jag frågade honom) Han var galet busig och snackade oavbrutet och studsade runt. Väldigt charmig. Han gjorde pruttljud till mig och hans pappa så åt honom:
– Men du kan ju inte prutta på okända människor!
Lillkillen till mig:
– Vad heter du?
Jag:
– Marie.
Lillkillen:
– Nu känner vi varandra!
Fritt fram att prutta på mig alltså.