Den här tavlan heter ”Mitt hjärta”. Den är såld.
Idag fick jag ett brev på posten av Rodney som även hon har en blogg här på Improveme. Hon hade skickat med en fantastisk liten bok om människans hopp.
http://www.improveme.se/70plus
En tanke om kärleken.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.Att hoppas är att riskera besvikelse. Men man måste ta risker för den största risken är att ingenting riskera. Den som inte riskerar något han kan inte lära sig något, inte känna, inte förändras, inte växa, älska och leva.
Jag fick en fråga av en läsare som handlade om hur man lättast kom över någon man höll kär. Hur man skulle klara att gå vidare.
Det är en fråga jag ställt mig tusentals gånger om i livet. Jag har haft väldigt svårt att släppa taget och beundrar de som snabbt rycker upp sig efter de har blivit lämnade av någon de älskar.
Jag har fått gå i terapi för att prata om just detta och min terapeut sa då att jag hade seperationsångest. Eftersom jag mått så dåligt pågrund av detta så har jag gång på gång avslutat terapin och har därför inte berabetat det som jag borde ha gjort. Personen som skrev till mig sa att det gått ett helt år sedan det tog slut. Jag kan säga att för min del så väntade jag i många många många år innan jag kunde släppa taget. Jag hann bli 33 år.
Mitt råd är att ta sig tiden att gå för att prata med någon. Min mamma ville jag skulle gå till ett ställe som heter sorgberarbetning och jag såg porten till det i närheten av Rådmansgatan. Jag borde ha gått dit, för genom att sakna för mycket så orkade jag inte blicka framåt. Jag tappade hoppet. Jag ville inte någonsin bli kär igen. Jag ville inte tro på barn eller framtiden. Jag var så otroligt rädd att bli lika ledsen igen att jag var rädd att ta risken. Gör inte samma fel som jag gjort. Ta tag i de problemen så ni kan blicka framåt.
Jag är glad att jag har tagit risken än en gång. Det tog lång tid men jag är lycklig för jag vågade.
Hej. Jag brukar aldrig kommentera, men kände nu att jag måste bara säg hur känslosam jag blir ibland när jag går in o läser din blogg. Vet att det har hänt ett par gånger att det bara brustit. Det hände till det här inlägget när du precis lagt ut det. Var bara tvungen att sno orden o lägga som skrivbordsbakgrund, för det är ju så sant. Jag har aldrig haft ett "seriöst" förhållande, men jag har älskat o förlorat. Hoppet finns liksom inte kvar längre. Visst visst.. jag har hela livet framför mig säger dom men man vill ju ändå ha någon form av bekräftelse. Oj nu sväva jag iväg totalt. Tack i alla fall för en bra blogg. Kramar
jätte vacker!!!
älskar ditt inlägg. Känne precis som du beskriver just nu. Handlar mest om att jag verkigen inte vill släppa taget och strular fortfarande med denna människa även om jag inte borde, vet inte vad jag ska göra. Mer tips?
Ju mer tiden går ju mer läker såren,tro mig jag vet! Men själva sorgproccesen är oändligt svår,men man måste helt enkelt genomlida det! Och kan man det så ser man livet på ett helt annorlunda sett,och kan gå vidare.
Om du fick 300.000:- för tavlan så täcker den ju rättegångskostnaderna!
Ska du inte berätta lite om inkassokravet på dig. Hur kändes det när dom tog ut pengar på ditt Swebank-konto? Vad ska du sälja för att få ihop pengarna, och vad har du för nya bevis som du hoppas kunna ändra tinsgsrättens beslut?
Hej Marie!
Jag läser din blogg men brukar inte kommentera. Jag vet du skrev förut att om man har synliga blodkärl i ansiktet men inte vill operar sig så finns det bra krämer. Du tipsade om Decleor, aromaessens, Veribel som hade någon slask ansiktsmask som heter Redness brightening mask och Dermalogica som har ett serum. VAR KAN JAG HITTA DESSA KRÄMER? Tips tages tacksam emot!!
Bra skrivet. Känner mig helt och hållet träffad.
Nilla jag håller med dig, efter 7 års tid bryter min sambo upp med mig av ungefär samma anledning som du. Han säger själv att han inte tror han kommer hitta någon som passar honom bättre men ändå vill han gå. Beklagar att du efter 1 års tid fortfarande saknar din förra partner, det är så synd att människan alltid lockas av gräset på andra sidan bara för att finna ut att det kanske inte var så grönt ändå
Underbart fin tavla! Ååååh
Att komma över någon får ta sin tid. Vi vet lite vad som försigår i den som till synes kommer över en förlust fort. Ibland kommer surt efteråt, det är så olika. Det är rädslan som är den största fienden, inte sorgen eller förlusten. Obearbetade saker har en tendens att komma upp till ytan när vi minst anar eller vill det. Vi tror vi hade gått vidare och så kommer man tillbaka till ruta1 igen. Men det är helt normalt, det betyder att såret var djupare än befarat och behöver läkas mer. Den processen kan återkomma flera gånger men det är ingen brådska. Livet går inte alltid i stringent tidsordning…och det är ok. Perfekta människor finns inte. Jag beundrar ditt mod Marie, det vet du. Mod är bra mot rädsla.
Daniel