En sann spökhistoria

Jag fick en önskan om att berätta om fler spöklika upplevelser som jag har varit med om. De flesta saker som händer är svåra att skriva om så ni ska förstå vad som hänt.

Jag kom dock på en incident när jag var i tidiga tonåren.
Jag och min bästa vän bestämde oss för att göra anden i glaset på mitt rum i mitt föräldrahem. Jag kan säga att jag efter den gången alltid känt en närvaro där som gör att jag nu vägrar sova där.

Vi släckte ner mitt rum som låg på vinden. Det hade tidigare varit ett förrådsutrymme.
Vi satt länge och försökte få någon respons på våra frågor. Vi hann bli fnittriga så tråkigt det blev när inget hände.
Till slut så frågade vi:
– Om det är någon här i rummet, blir du arg för vi fnittrar?
Då började något texta svaret…
Både jag och Jeanette tittade snabbt på varandra och jag tror hon som jag höll andan.
”JA” stod det och i samma stund så slocknade ljuset och det blev becksvart. Vi kastade oss på lamporna hysteriskt rädda och sprang ner till mina föräldrar och berättade allt. De skrattade åt oss och tyckte vi var roliga som var så lättskrämda.
Jag hade en liten miniatyrlampa i mitt rum som jag hade tänd när jag skulle sova samma kväll. När jag precis lagt mig till rätta och börjat slappna av så hör jag det som någon i familjen kom upp till mig. Då viskar den här personen något i mitt öra. Jag kände luften från andningen mot min kind och mitt öra men jag hörde inte, så jag sa:
– Vad säger du? och tittade upp. Ingen var där! Jag reste mig och tittade runt omkring mig och då ser jag hur min lilla lampa sakta åker ner över kanten och slocknar.

Jag sov inte i mitt rum den natten!

Jag kom nyss på en annan läskig händelse som innebar att även mina föräldrar blev rädda. Den ska jag berätta inom kort.