Började storgråta

Jag var så stressad precis innan jag skulle bege mig till flyget som skulle ta mig till sydligare breddgrader tidigare idag. Trött var jag också så jag nästan kände mig full. Sprang ifrån hemmet som sett bättre städade dagar. Svettades när jag kom fram till tunnelbanan och försökte återhämta min tunga andning. Allt blir så mycket tyngre när man är trött så även om jag redan varit ute och joggat en runda idag så kändes den korta biten dit mycket tyngre. När jag skulle byta till tvärbanan så stängde såklart dörrarna mitt framför näsan på mig och mitt humör blev inte det bästa.

Flyget var försentat men det märkte jag i och för sig inte då jag var helt förtrollad av boken The Dirt. Gick med näsan ner i boken hela vägen till planet och satte mig utan att lyfta blicken. Väl i luften så trodde jag att jag skulle somna men som sagt jag kunde inte sluta läsa och hamnade mitt i världens mest känslosamma kapitel i boken. Det gjorde att jag började storgråta. Kunde inte hejda mig när tårarna fyllde mina ögon så jag såg allt i en dimma. Inte nog med det, jag började hulka så ledsen jag blev så jag var tvungen att luta mig mot fönstret för att gömma mitt ansikte då mannen brevid mig sneglade konstigt på mig. När man väl (eller kanske ska skriva när jag) börjar gråta så där hejdlöst är det svårt att sluta för då är det så lätt att relatera till allt jobbigt man själv har varit med om.

När jag kom fram så stod min mamma och väntade tillsammans med en tjej som heter Jenny. Jag kastade mig om halsen på min fina mamma och det kändes skönt att komma hem. Var lite orolig att kinderna skulle vara svarta av maskara men tydligen så syntes inga spår. Vi körde förbi Monia i Helsingborg så jag fick ge Monia och Adéle lite pussar och kramar. Nu ska jag lägga mig i  hemmet där jag växt upp. Jag älskar min familj och är så tacksam att jag har en så nära relation med hela familj. Extra tacksam blir jag med vetskapen om att så många saknar det stödet som jag själv har i motgångar. Jag hade önskat att jag räckte till för hela världen men det gör jag ju inte.

Sov så gott och ta väl hand om er och varandra!