Tack för alla otroliga mail som jag fått igår och idag i samband med min artikel på Newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/23/dagens-sommarskribent-marie-plosjo-ratten-till-min-kropp
Jag värderar det otroligt mycket! Det finns många vettiga inlägg under min artikel och en som fångade mina ögon var en kommentar som Niclas Kuoppa har författat. Ni kan läsa hans inlägg här:
”Freedom, skriver: ”Att kalla det du var med om en våldtäkt är ett hån mot de tjejer som verkligen blir våldtagna.”
Men om en person blir fasthållen av en annan person och trots att offret protesterar kraftigt genomför ett samlag med offret – anser du då att denne inte har blivit våldtagen?
Alla brottsoffer måste anmäla och dokumentera eventuella skador så fort som möjligt.
Men att så många våldtäktsoffer inte verkar göra det beror ju på den syn som du uttrycker och som nämns i Amnestys atitydstudie och artiklarna jag länkade till här ovan.
Om du skulle utsättas för en våldtäkt där någon eller några som är dig fysiskt övermäktig – hur mycket motstånd skulle du då våga göra?
Du kanske skulle hamna i chock och paralyseras eller göra precis som de säger av rädsla för att annars bli grovt misshandlad eller ihjälslagen.
Du kanske skulle bli så rädd att den/de som sätter på dig inte skulle behöva hota dig det minsta eller ens hålla fast dig.
Skulle du anmäla direkt och låta dig bli undersökt av läkare, eller skulle du ta dig hem och gömma dig under täcket i chock?
Hur många manliga rånoffer gör motstånd?
Många tror gärna att de skulle göra motstånd. Men många blir vettskrämda och skakar av skräck efteråt och gråter. Sen skäms de för att de inte vågat göra motstånd. Många vittnar om mardrömmar långt efteråt och rädsla för att ens gå ut på stan. Och det är förmodligen bra många som inte anmäler.
Det kan Brå, Brottsofferjouren, akuten på SÖS, och polisen bekräfta åt dig.
Och vad är det man säger åt unga killar och män som blir hotade på stan?
Är inte det vanliga rådet som ges att de då ska ge ifrån sig sina grejer så att det inte riskerar att skadas!?
Men är det någon som påstår att de inte rånats, med hänvisning till att de gav ifrån sig grejerna utan motstånd?
Det är naturligt att bli rädd och inget man ska skämmas över, men vi kanske ska vara lite mer ödmjuka inför möjligheten att vi själva inte skulle göra så mycket mer motstånd vid brottet eller ens anmäla direkt efteråt, just pga chock, skam, och rädslan för att bli misstrodd och skuldbelagd.
Kompletterar de övriga länkarna med moderata riksdagsmannens Mats G Nilssons artikel i Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/debatt/article5386701.ab
En i min närhet blev våldtagen.. utan att någon trodde henne, inte ens hennes familj på grund av att inget fysiskt motstånd skedde. Efter detta blev hon väldigt aggressiv och blev väldigt "galen" av sig. En dag när hon skulle gå hem själv efter en vild natt av festande, blev hon våldtagen och mördad. Först nu fastställde dem att hon blivit våldtagen innan för att hon hade denna gången kämpat emot så mycket att våldtäkts mannen tog livet av henne.
Jag läste din artikel, och den berör enda in i själen. Jag tycker det förfärligt att du ens ska behöva skriva att du ens varit med om det, och att folk har mage att säga att en tjej som blivit utsatt för övergrepp får skylla sig själv, vad är det för fel på människor?
Hur hemskt det än må låta, så önskar en liten del i mig att dessa personer blev utsatta för det själva, så kan de själva stå där sen och ta emot sådana kommentarer och se hur hemskt det är.
Jag håller verkligen med dig. Den enda som äger rätten till sin kropp, är en själv. Ett nej är alltid ett nej.
Jag hoppas verkligen du finner lyckan och kärleken i livet, att det du varit med om stärker dig och att du reser dig en dag och känner att du fått din "revansch", även om du alltid kommer att bära ett sår inom dig.
Dina framtida barn har turen som får en mamma med bra värderingar. 🙂
Ha det jättebra Marie. 🙂
Kram Anna