Vi gömde oss bakom krukor och stubbar

Jag och Monia gick ut mitt i natta och smög omkring i skogen vid kyrkogården i Helsingborg.

Monia var så rädd hela tiden så när hon hörde något ljud så duckade hon bakom minsta lilla grej. Jag kunde ju inte stå kvar ensam som ett stolpskott så jag fick också ducka bakom samma lilla grej. Vi fick inte plats båda två så jag hoppas ingen av de som passerande såg oss. Då kanske de trodde att vi stod och vakade över dom när de såg våra kroppsdelar sticka fram på vardera sida av de olika krukorna och andra ting som vi gömde oss bakom. Om jag varit en av dom och sett oss så tror jag att jag blivit skiträdd. Se skuggor på kyrkogården mitt i natten måste väl skrämma de flesta ha ha…