Jag har sedan några år tillbaka skrivit ner tankar, känslor och upplevelser. Allt för att gå igenom vad jag minns sedan mina första minnen. Jag läste min text idag och en del av texten handlade om min aftonbön. Jag bad till Gud när jag var liten och här är ett utdrag ur min berättelse.
Mamma lärde mig en aftonbön som jag utökade till värsta önskelistan. Jag rabblade:
Gud som haver barnen kär, ser till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer, lyckan kommer lyckan går. Lycklig den som lyckan får.
Snälla goda gud. Gör så att mamma, pappa, jag Monia, mormor, morfar, farmor, farfar, alla mina kusiner, alla mina nästkusiner, alla mina vänner och som jag känner aldrig, aldrig dör.
Nästa del av denna bönen innefattade mer världsliga saker såsom:
Gör så det aldrig blir jordbävningar, att det aldrig börjar brinna, att det aldrig blir några vulkanutbrott eller att jorden går under.
Tredje delen var om kärleken.
Snälla så jag hittar en kille som jag ska gifta mig och leva lycklig med i alla mina dagar. Gör så han älskar mig lika mycket tillbaka och att vi får barn ihop. Snälla Gud gör så att jag blir världens rikaste så jag kan ta hand om alla jag älskar.
Fjärde delen var min egoistiska del.
Gode Gud gör så att jag blir världens vackraste och blir Miss Universum och efter detta tillade jag alla materiella saker såsom att jag önskade cyklar och diamanter.
Ansåg inte att detta var lika viktigt, men ingen fick störa min långa bön för det betydde otur.
Stackars Monia som fick erfara detta.
Vår mamma mådde dåligt och fick en kronisk skada när hon ramlade när hon bar på min syster.
En dag när Monia skulle be aftonbön med mig och jag började rabbla tyst för mig själv hör jag Monia brevid mig säga högt för sig själv:
– Snälla Gode Gud gör så mamma blir frisk.
Hon skulle precis fortsätta sin söta bön då jag blev helt tokig på henne. Jag smällde till henne och sa att hon var en idiot som kunde störa mitt i min bön. Fattade hon inte att det betydde otur?
Tänk nu om någon skulle få för sig att dö?!
Jag fick börja om bönen igen och det tog ju sitt lilla tag.
Tanken var ju god men det är som jag tror i de flesta religioner. Det var en god tanke men om man tror att det bara finns en väg att ta så lär man göra mer skada än nytta.