Mina sista minuter som 32-åring

Här ser ni mig och Monia när vi får agera hästar. Monia har kastat av sin fem-åriga ryttare. Är det snällt? Nej, jag är inte så hetsig som vildhingsten Monia även om jag vann BIG TIME när vi tävlade ;).

Här gör jag ett läckert svanhopp ner i plurret.

Ibland är det tur att man kan ta svart/vita bilder. Mitt hår ser katastofalt ut nu eftersom min toning har gått ur. Det har därför fått en orangefärgad ton som gör att jag ser hemsk ut. Även om bilden är svart vit så kan ni kanske ana mina fräknar som jag gillar.

Nu är det 8 minuter kvar av mitt 32-åriga liv. HERREGUD! Hur snabbt kan tiden gå?

Förresten så måste jag berätta en sak som jag tycker är rolig. Idag frågade jag Monia vilka personlighetsdrag som jag ärvt av min mamma eller min pappa. Då säger hon:

– Marie, du är inte som någon annan. Om det skulle vara någon så skulle det vara att du är som Thomas DiLeva.

Jag:

– Jaha, men vadå är jag inte lite som pappa då?

Monia:

– Nej, du är som Thomas DiLeva!

Därmedbasta! Min syster hon är i alla fall bestämd som min mamma så där har hon ett karaktärsdrag.