Går allt att köpas för pengar

Författaren Sören Olsson ställer den förbjudna frågan i en debattartikel.
– Jag har själv inget svar men vill ha en diskussion, säger han.”

Detta ämne är känsligt och svårt.
Självklar kan jag känna sympati för funktionshindrade som vill ha sexuell närhet men inte kan få det utan hjälp. Jag önskar att det fanns ett enkelt sätt att hjälpa, men nu när det inte finns det så får man ändra frågeställningen.

Är det okej med prostitution?

Nej, jag anser inte att prostitution är okej. Självklart finns det säkert gråskalor även i det område men om man hittar en viss osäkerhet i sina argument så får man ställa ytterligare en fråga.

Vad anser jag är det viktigaste i ett sexuellt möte?

Det viktigaste är enligt mig som jag många gånger sagt är att alla parter är med på noterna. Att ingen känner sig köpt och att man gör saker från hjärtat.

Om man i detta fall hade köpt en tjänst av en prostituerad så hade det varit ett ensidigt önskemål och en ensidig tillfredsställelse i de flesta fall förmodar jag.

Jag tror det är få prostituerade som går igång på att känna sig köpa och känna sig som en produkt. Jag tror däremot att det finns en del som blir upphetsade av tanken att låta sig utnyttjas pågrund av tidigare omständigheter i livet.

De som går i gång på att känna sig utnyttjade tror jag gillar det för att det någonstans är på eget villkor. Att inte kunna välja själv vem som ska utföra sina handlingar på en för en ensidig tillfredsställelse gör säkert att man som person känner sig oviktig.

Att känna att någon vill göra något med med pengars hjälp visar att den som betalar inte bryr sig om den personen de ska göra något sexuellt med. Köparen kan inte veta om den som köpts verkligen vill det från hjärtat eller för att den känner att de måste ha pengar. Förmodligen så gäller det mest behovet av pengar.
Om inte omtanken finns så tycker jag inte denna handling rättfärdigas.

Tyvärr måste jag komma till slutsatsen att jag inte tycker att sexhjälp till funktionshindrade är berättigat. Att jag säger tyvärr är för det hade varit skönt om det funnits en enkel lösning på problemet. Det finns väldigt många människor som känner ett behov av närhet som inte är funktionshindrade. Det kan bero på otaligt många anledningar. Det kan vara att de är blyga, eller att de känner sig otillräkliga. De kanske har ett handikapp som inte syns eller ett handikapp som mest handlar om en mental inställning.

En del kanske påstår att allt går att köpas för pengar, men jag håller absolut inte med! Eftersom jag värderar känslan högre än allt så tycker jag det säger det allt.

Känslor är inte till försäljning.

Jag har tittat tillbaka på lite blogginlägg som jag har gjort. Det här skrev jag i början av 2007. Vad har ni att säga om frågeställningen?