Dansar i neon – Marie Plosj

3 svar på ”Dansar i neon”

Hej!

Först vill jag bara tacka Johanna att du vart stark och modig som dela med dig om nåt så jobbigt. Du gjorde rätt och som du sa alla är olika och reagerar olika. Tror dock att det kan vara bra och prata med någon annars kommer det ligga där bak och komma upp nån gång senare. Även om det känns bra nu och du mår bättre. Typiskt att man jämt ska skylla på att tjejer kanske gett ut signaler. Man kan väl inte rå för att killar / män tolkar det som dom vill oavsett vad man som tjej gör. Ibland räcker det med att man bara tittat en gång för mycket på en kille och han får för sig att man är intresserad / vill ha han!Herregud!! Tack för mig och gillar din blogg. Vilken vacker "header" du har nu. Hur lyckas du få så fin kropp och platt mage Marie!!!! Ha en underbar dag 😉

hej marie.
jag vill bara lätta på mitt hjärta lite. hela den här grejen med dig, bingo & katrin – det lägger jag mig inte i. folk kan säga vad dem vill, "avslöja" vad dem vill. fortfarande så är det bara du o den inblandade killen som vet sanningen. det jag dock blev jätteledsen över var när någon, minns inte vem men tror det var elita, som skrev "så gör man väl inte om man precis blivit våldtagen?". låt mig berätta min historia. jag finner heller ingen anledning att vara anonym då jag inte gjort något jag skäms över. ångrar; ja, men skäms: nej.
jag hade varit på kuba 2 ggr med min familj innan, bott hos en kubansk familj. när jag sen skulle välja projektarbete i trean på gymnasiet så valde jag att åka till kuba SJÄLV (hade precis fyllt 18 år) o utforska staden trinidad på egen hand. jag bodde hos samma kubanska familj även denna gång. en som tillhör den familjen låste in mig i ett hus o försökte sig på mig. bl a tryckte han ner mitt huvud mot hans kuk (ursäkta uttrycket, men jag kan inte linda in orden då jag fortf är arg på honom). i absolut sista sekund (då den var kanske 5 cm från mitt huvud) fick jag panik o slog mig loss, skrek, slog honom osv. försökte sparka upp dörren o allt möjligt. till sist så fick jag upp dörren o sprang iväg gråtandes. jag kände mig väldigt ensam. så vet du vad jag gjorde? jag gick tillbaka till honom o grät i hans famn. "VEM FAN GÖR SÅ?" jag vet inte hur jag tänkte. han hade svikit mig, o ändå hade jag inga andra där än den familjen? jag har fortf inte berättat vad som hände för de andra medlemmarna i den släkten, vill inte vara den som "förstör". när jag kom hem så skakade jag först av mig händelsen, som om det aldrig hade skett. de följande månaderna spenderade jag med att ligga med allt o alla kändes det som. inte såå många som det låter som, men många för att vara mig. det kändes liksom som att, om jag bara gick med på det så var det ju inte mot min egen vilja? jag intalade mig själv varje gång att jag ville det, tanken "OM jag hade sagt nej, undra hur han hade reagerat då? då hade jag förstört stämningen" slog mig flera ggr. givetvis träffade jag fina killar, o många ggr ville jag själv såklart, men det fanns gånger jag tvekade. mina föräldrar hade märkt på mig att jag inte mådde så bra, så vi satt ner alla tre o de började fråga om något hade hänt. till slut brast det o jag berättade alltihop. min pappa blev otroligt arg han med, med tanke på att dem hade betalat för att jag skulle få åka dit själv. min mamma sa dock till mig: "men du kanske har gett honom dem signalerna att du ville?" .. hade jag VELAT, så hade det inte varit nödvändigt att låsa dörren, eller att trycka ner mitt huvud med båda händerna. så anser jag. hursomhelst, helgen därpå försökte jag ta mitt liv, kände mig helt värdelös. mina vänner räddade mig dock. mina föräldrar vet inget om detta. men de har nog förstått lite ändå, då pappa har erbjudit sig att ordna så jag får prata med nån. jag har tackat nej till detta. vill bara låta bli att tänka på det.

jag kan inte säga att jag har blivit våldtagen, för det har jag inte, men jag känner mig kränkt. och utnyttjad. men mest av allt är jag bara arg. jag mår bra nu, men det finns dagar då jag tänker på resan extra mkt, framförallt nu då mina föräldrar har bokat en resa dit. i november åker dem, och dem ska bo hos samma familj igen. jag sa till mamma hur mkt det sårade mig, men hon svarade: "vi kan inte sluta leva bara för nåt dåligt råkar hända dig". hursomhelst, det jag ville säga var att ingen kan säga hur någon beter sig efter. jag var lösaktig i några månader, men har kommit ur den fasen nu. dock så är det otroligt svårt för mig att träffa en normal kille eftersom jag har fått ett rykte i staden vi bor i, o träffar jag en normal kille så har jag svårt med tilliten o svartsjukan – vilket gör att det ändå skiter sig till slut. jag skyller verkligen inte på det som hände, o jag försöker aldrig få folk att tycka synd om mig. jag tycker bara det är trist att det blev som det blev. och hela det här argumentet i ditt fall, "hade hon verkligen blivit våldtagen så hade hon inte fortsatt jobba med bingo, o hon hade inte legat med den o den efter det .." gör mig ledsen. för jag blev också utnyttjad, ändå så grät jag I HANS FAMN, jag låg med flera killar när jag kom hem osv. alla människor är olika, o vi reagerar på olika sätt !! jag har nu nästan 2 år senare gått vidare på sätt o vis. ser det som en dyr läxa, ist för ett misstag.
som sagt, jag lägger mig inte i ditt liv, men jag tycker det är bra att du vågar berätta vad som har hänt dig. du insåg förmodligen innan du skrev det att alla inte skulle tro på dig. men du skrev det ändå, i hopp om att du skulle nå ut till i alla fall EN person.
du nådde ut till mig.

johanna.

Så fint foto du har på headern
Kramisar mamma

Kommentarer är stängda.