Eftersom jag och fotografen fick så bra kontakt (endast vänskaplig) så berättade han väldigt mycket för mig. Eftersom han plåtat alla omslag med en av Sveriges största exporter så avslöjade han att den här tjejen var så kåt att hon hade sex med de flesta fotografer innan hennes fotograferingar. Han antydde även att hon haft sex med honom. Han sa också att han vid varje fotograferingstillfälle hade fått ringa dit killkompisar som hon kunde bli påsatt av för hon var sjukligt besatt av sex och lugnade inte ner sig förrän hon lekt av sig.
Jag hade varit med på en casting i början av året för Playboy US och var en av de första att få reda på att jag blivit handplockad av självaste Hefner till jobbet. En annan tjej som ”fotografen” fotograferat för ett jobb var också utvald och hon hade då sagt att hon trodde att hon skulle få förstasidan på Playboy enligt min vän. Han hade då sagt att hon inte skulle vara säker för han visste en stark konkurrent till henne och hade syftat på mig. Plåtningen för Playboy ägde rum och jag fick ta med mig några av polaroidbilderna hem. De var så fina. Så lätta, ljusa och vackra. Min fotografvän tjatade om att få se dom och därför möttes vi upp i Humlegårdsparken. Han var eld och lågor. Han sa att jag var oslagbar och sanslöst vacker. Jag blev smickrad och glad.
Det började bli kallare om dagarna och färgerna förändrades. Hösten började ta små mjuka steg framåt. En sensommarkväll så skulle jag och Annci gå ut och festa och jag fick ett sms av fotografen att han befann sig på Café Opera. Han skrev till mig och sa att vi skulle komma förbi. Jag visste inte om det skulle vara möligt. Varken jag eller Annci var sugna på att gå dit och min telefon fungerade inte något senare så jag kunde inte meddela honom att vi inte kom. Det fanns inte heller några löften om att vi skulle höra av oss. Kort efter den kvällen så fick jag en utskällning av fotografen. Han sa att han hade hoppats på att vi skulle komma dit och därför hade han beställt in den dyraste och största champagnen som fanns på plats. Han klandrade mig för jag som i stort sett var nykterist inte hade kommit dit för att dricka hans dyra champagne. Han tyckte att jag stod i skuld till honom. Flaskan hade kostat runt 10 000 kr. Champagne som jag dessutom tycker smakar vidrigt. Jag förstod inte alls varför han var så arg för något som inte var utlovat. Han hade bara sagt att han var där och att vi kunde komma förbi om vi ville. Jag tyckte ändå synd om honom så jag försökte vara så snäll jag kunde för han skulle förstå att jag inte haft någon avsikt att göra honom ledsen.
Fotografen började kort därefter prata om att han ville fotografera mig för en stilmedveten killtidning. Han hade lagt fram förslaget till tidningen. De hade varit lite svårflirtade för jag inte var så känd som deras omslagstjejer brukade vara.
Min vän fotografen var ändå övertygad att om vi åkte utomlands och tog lite snygga bilder så skulle de inte kunna motstå mig. Han frågade därför om jag kunde åka iväg till Grekland i någon vecka för att sola, bada och plåtas. Allt för tidningens räkning. Jag kollade upp tiderna och kom fram till att det skulle vara stört omöjligt för mig att åka. Jag hade precis då fått mina första fasta tider på resturangen som jag jobbade på då och jag kunde inte ta ledigt det första jag gjorde. Jag tackade så hemskt mycket för omtanken men sa som det var att jag inte kunde.
Någon dag senare hörde han av sig och lät jätteglad! Han sa:
– Marie! Nu har jag bokat in resan!
Jag blev tyst när jag hörde att han bokat in exakt den veckan jag sagt att jag inte kunde. Jag sa så milt jag kunde att jag var väldigt tacksam för all välmening men att jag verkligen inte kunde som jag även tidigare sagt. Han lät helt förkrossad och jag var förundrad. Jag tyckte så synd om honom även om jag visste att jag gjort det klart och tydligt för honom att jag inte kunde åka iväg på grund av flera anledningar. Jag bad honom ta med någon annan modell istället för mig men då säger han: – Jag har bokat i ditt namn och utan avbokningsskydd så jag kan inte ändra det. Jag berättade också att jag inte kunde åka för jag hade en pojkvän som inte skulle uppskatta om jag åkte iväg med en kille utan att det bara var i jobbsyfte. Fotografen hade ingen förståelse alls för detta och det var väldigt obekvämt att prata med honom. Jag tänkte ändå att jag skulle försöka hjälpa honom till en bra lösning…
Fortsättning följer.
Jag funderade ett tag om jag verkligen skulle berätta för mycket och kanske istället spara det till min självbiografi som kanske någon gång blir klar. Jag kom fram till att den här berättelsen är så pass liten i det stora hela så om jag skulle skriva resten så skulle det inte kännas som ett fattigare innehåll. Jag skriver mest så ni nya tjejer i branschen kan få en uppfattning om hur det kan gå till. Tidigare trodde jag verkligen att människor kunde göra saker bara för att de helt enkelt var genomsnälla och inte förväntade sig något av sina goda handlingar.
Väntar spänt på nästa del!! Spännande:)