K\u00e4ra l\u00e4sare. Den h\u00e4r artikeln som jag skrev i somras har gjort att m\u00e5nga k\u00e4nt igen sig i min ber\u00e4ttelse. Jag har f\u00e5tt otroligt m\u00e5nga fina mail av tjejer som f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen v\u00e5gat ber\u00e4tta om deras historia. Det h\u00e4r \u00e4r till er. Jag vill tacka er fr\u00e5n botten av mitt hj\u00e4rta. Jag \u00e4r tacksam \u00f6ver att ni har v\u00e5gat dela med mig av er ber\u00e4ttelse till mig. Ni f\u00e5r g\u00e4rna forts\u00e4tta skriva av er till mig. Allt ni s\u00e4ger till mig stannar hos mig. Att v\u00e5ga bryta tystnaden kan vara den st\u00f6rsta hj\u00e4lpen. Hur mycket skit man \u00e4n f\u00e5r efter man v\u00e5gat s\u00e4ga n\u00e5got s\u00e5 har man trots allt redan g\u00e5tt igenom det v\u00e4rsta. Att jag anm\u00e4lde \u00e4r det b\u00e4sta jag kunde g\u00f6ra f\u00f6r min egen skull. Jag r\u00e5der ingen att f\u00f6rs\u00f6ka gl\u00f6mma. Jag f\u00f6rs\u00f6kte gl\u00f6mma i m\u00e5nga \u00e5r och det satte de v\u00e4rsta s\u00e5ren i min sj\u00e4l. F\u00f6r er som inte l\u00e4ste artikeln s\u00e5 kan ni l\u00e4sa den h\u00e4r igen. Om ni vill f\u00e5 kontakt med mig s\u00e5 skriv till marieplosjo@hotmail.com<\/A> <\/SPAN><\/P> Om jag inte svarar s\u00e5 beror det p\u00e5 att jag inte har tid att svara s\u00e5 det \u00e4r inget personligt. Jag f\u00f6rs\u00f6ker alltid komma ikapp n\u00e4r det g\u00e4ller mail jag f\u00e5r.<\/SPAN><\/P> <\/SPAN> <\/P> Sommar p\u00e5 Newsmill:<\/SPAN> Publicerad: 2009-06-23, Uppdaterad: 2009-07-13<\/P> Jag vill skriva om detta, eftersom s\u00e5 m\u00e5nga tror att det \u00e4r sj\u00e4lvklart att den som blivit utsatt aldrig klandras. Men jag vet av egen erfarenhet att den som uts\u00e4tts st\u00e4ndigt m\u00e5ste f\u00f6rklara sig, skriver Marie Plosj\u00f6.<\/P> ”D\u00f6rren \u00e4r l\u00e5st.” Det var de ord jag h\u00f6rde yttras till mig den<\/SPAN> dagen jag blev v\u00e5ldtagen vid 18 \u00e5rs \u00e5lder av min b\u00e4sta killkompis. Det var inte f\u00f6rr\u00e4n d\u00e5 som jag f\u00f6rstod vad som h\u00f6ll p\u00e5 att h\u00e4nda, men jag ville fortfarande inte tro det. Eftersom han var min b\u00e4sta killkompis trodde jag att han skulle vara lyh\u00f6rd f\u00f6r mina \u00f6nskem\u00e5l. Nu var han inte det och n\u00e4r jag sent p\u00e5 natten l\u00e4mnade hans villa k\u00e4nde jag mig helt tom. Jag visste knappt om jag skulle tro p\u00e5 mina egna k\u00e4nslor. Ni kanske undrar varf\u00f6r? Jag skrek inte, jag slogs inte, men jag protesterade kraftigt. Jag blev fasth\u00e5llen, men jag klandrade mig sj\u00e4lv.
\n
\n
\n
<\/P>
\nDagens sommarskribent: Marie Plosj\u00f6 – r\u00e4tten till min kropp<\/H1><\/SPAN>
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n