Idag
gick Alströmerpokalen av stapeln. Mitt mål som jag satte upp i slutet av sommaren. Hanna och jag gick upp strax efter 05.00 denna morgon.
Förberedelserna skulle göras men först skulle frukost intas i form av sista torskportionen. På med sminket, Hanna är verkligen duktig. Det blev riktigt snyggt och matchade min blå bikini.
Därefter intas 8 stycken riskakor med sylt och Nutella, Usch alltså, vad Nutella inte är gott. Inte sylt heller på detta sätt men än dock bättre. Men det är bara att knapra på medans håret sätts upp.
Därefter packar vi ner våra matlådor och övrigt på packlistan och sedan rullar vi ut bilen, plockar upp Malin på vägen och sedan styr vi kosan mot Alingsås ännu en gång.
Denna gången är det dock för tävling. Och eftersom man dagen innan meddelat att alla skulle få framföra sitt fria program så blev jag helt kolugn. Min coach Maria mötte upp och med denna goda support så kändes allt bra. In på stage 2 där vi som var först upp på scen fick vara så placerades ag liggande på golvet och matades med ytterligare riskakor med sylten och Nutellan. Inget vatten så det började nästan damma ur munnen min. Tiden började närma sig och så bikinin åkte på och limmades på de ställen som behövdes. Sedan var det upp pumpning med medhavt gummiband. Inte helt lätt i ett litet omklädningsrum där det ligger, sitter och står överallt. Men när mentaliteten är att alla får plats så funkar det.
Sen var det dags. Upp på scenen
Så kul att få sätta grundposerna som jag lagt så mycket tid till att träna på
Sedan var det dags för de obligatoriska poserna och jag tyckte att jag satte dem bra.
Efter detta kom det jag lite fasat för, pose down. Alla for runt och poserade fritt. Gällde att hålla sig för skratt
När detta var avklarat så gjordes en ny bedömning fem och fem och sedan var det av scenen och dags fria programmet för var och en av oss. Givetvis så startar inte musiken innan jag gick ut på scenen vilket jag beställt och tränat på och till slut fick jag trippa ut ändå och låtsas att regnar. Gör mina 30 sekunder som helt plötsligt blivit 50 så det var bara att improvisera det sista. Jag var grymt nöjd med mig själv att jag vågat men visste ju inte hur det hela hade gått.
Men när jag förstod att jag placerat mig på femte plats så blev jag så otroligt glad! Först tänkte jag bara jag inte kommer sist och sedan en snabb tanke, tänk om jag kanske kan komma sexa, men det blev alltså en hedrande femteplats vilket jag aldrig vågat hoppats på.
Och tack alla ni som kom och hejade på mig. Jag blev så otroligt glad att ni tog er tid en lördag att åka ända till Alingsås bara för detta. Tack!!
Och mina kära barn som stöttat mig i mitt projekt och ropade högt i publiken. Oj vad det värmde
Nu ska min kropp få äta upp sig och jag ska bygga igen så kommer jag att försöka tävla om ett år igen. Längtar efter att kunna bli ännu bättre….