I morse ringde min läkare från Östra sjukhuset. Senaste proverna man tog på mig var i stort sett normala. Röntgen visade ingenting annat än bra. Ett sånt fantastiskt besked! Man kan ju tycka att det kanske varit bättre om man visste vad som gjort mig sjuk. Men eftersom man bara vet att det var en inflammation någonstans i kroppen men att den nu verkar i stort sett flytt sin kos så får jag nöja mig med det. Återbesök efter semestern för att kolla så att proverna är alldeles helt ok. Jag är tacksam att man inte bara släpper mig!
Jag lovade mig dock när jag blev sjuk att om jag klarade mig levande ur den här skiten så skulle jag bli mer ödmjuk inför livet och detta får jag INTE glömma.
Vädret var vackert och jag åkte ner till havet. Det är en riktig förmån att få bo nära havet. Inget man tänker på övriga året men på sommaren är det värt allt vad det kostar och mödan att det faktiskt är en bit från stan och jobbet.
När jag kom ner till havet så är jag helt ensam. Förundrades då det var jättefint väder och ca 22 grader i luften. Jag behövde verkligen en stund för mig själv och mina tankar idag så lugnet runt omkring var tacksamt
Och har man tagit sig till havet så måste man bara bada. Sagt och gjort, med dödsförakt stoppade jag i foten och det var ju givetvis halt på berget så jag gled snabbt i.
Men det var riktigt skönt i vattnet och jag simmade omkring en liten stund.
Under eftermiddagen så såg man molnen torna upp sig i väst och kom in över land. Då var det bara att packa ihop sitt pick och pack och åka hem.
Efter middagen så åkte jag till gymmet för första gången på en månad. Vilken känsla och vilken lycka!! Som jag har längtat efter detta. Detta är ju ett stort intresse hos mig och det har varit både tomt och jobbigt att inte kunna träna.
Jag är verkligen inte lika stark som förut men det spelar ingen roll. Jag kommer tillbaka men det får ta den tid det tar.