Hejsan!

Idag har vi haft kalas för lilla syrran som blir hela 11 år!!

Så ett stort grattis till henne. Sen så har jag hittat på en helt ny serie som jag inte kan sluta kolla på.

Jag känner igen mig så mycke i den filmen. Den heter life unexpected.

Och Lux hon har den pojkvännen jag vill ha.

Han åker motorcyckel, alla utom deras två andra kompisar så gott som hatar han för att han är annorlunda

hennes föräldrar är ´´oroliga´´ så fort hon är med han men dom älskar varann å gör allt för varann ändå.

Och det är ju precis en sån kille jag vill ha och det får mig att förstå hur fel jag gjorde när det tog slut mellan mig å mitt

ex. Han va perfekt ingen tyckte om att vi var tillsammans och han såg ut som han skulle kunna döda nån.

Han hade tatueringar överallt, sin svarta skin jacka å keps. Han var väl tränad å allt.

Mamma å pappa ville bara att jag skulle sluta va med han å mina kompisar sa att han skulle göra så jag hamnade i massa skit

å varnade mig för han. Men han gjorde aldrig illa mig eller nåt annat dumt.

Han gjorde allt för att jag skulle må bra och för att jag skulle tycka om han. Vi tog hand om varann och jag

älskade han mer än nåt annat, när jag fick reda på att han skulle in på behandlings hem gjorde vi slut.

Men han sa att han skulle komma å säga hejdå men det gjorde han aldrig. Han bara åkte utan att säga nånting.

Och nu kan jag inte prata med han för samtidigt som jag är så sjukt glad att han är tillbaka så vill jag skrika på han

å fråga varför han bara åkte utan att säga nåt, varför han bara lämnade mig här.

Jag saknar han så sjukt mycket. Ligga på soffan med hans armar runt mig, somna i hans famn.

Vakna upp å se hans leende och veta att han aldrig kommer lämna mig igen.