538. ”Till sist har man ingenting kvar utom smärtan. Till slut är den det enda som känns verkligt. Och desperat ber man om ett avslut. När man är för rädd för att ta ett beslut och man ber på sina bara knän med ett hjärta som blöder. Om du inte kan hålla det helt lämna mig..”

”Det finns så många former av kärlek, den ter sig på så många sätt och kommer i nya versioner genom livet.
Men det finns en kärlek, en speciell kärlek, som känns precis som jag kan tänka mig att alla beroenden känns, vilka de än må vara.

Utan honom ingenting.
Han är kärnan till ljuset. Kärnan till olyckan och därför även nyckeln till lyckan.
Jag står helt okontrollerbar framför honom, han har mig i sin makt och vad som helst kan hända.
Jag kan dö imorgon om det får vara i hans famn hellre än att leva själv.”

– Michaela Forni