← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Matti

Desperation eller vad du nu vill kalla det

M by M

Igår var nog en av mina värsta dagar i mitt liv, varför? Jo det ska jag säga, 3 av mina vänner kom med det här frågarna efter jumpan (sista lektionen). Kan du inte bara gå tillbaka till den du va innan? Sluta bete dig som en fjortis hela tiden!. du ska bara gå hem Matilda, du behöver inte sminka dig eller borsta ditt hår!. Kan du bara inte bli normal igen?….. Om jag nu ska behöva förklara så skulle ni inte fatta, så därför sprang jag ut där ifrån med gråten i halsen utan att ge er något riktigt svar, så läs nu vidare så kommer ni troligt viss fatta.

Tänk dig detta.
• Att ha en mamma som har gått in i väggen och är sjukskriven.
• Att tappa det ända man tyckte va bra med sin kropp, det man va stolt att vissa upp det, det personen kom framtill en och beundrade.
• En lillebror som har ADHD, som gör att man blir lite bortglömd i familjen, som skriker varje kväll, så man gråter sig till söms med hörlurar som skydd för allt oljud.
• Att man varje dag måste gå till skolan och veta, att man kan börja gråta, när som helst.
• När man vet att vissa av ens vänner är rent fake, och försöker bry sig men på helt fel sätt, att det bara blir för mycket.
• Att ens hjärta helt lagt av med att hitta kärlek för den vet, att den bara blir besviken.
• Ens morfar först får cancer och nästan dör och plus ramlar hemma o bryter sitt lår.
• Att i 0-3 blev totalt mobbad av personen, som man nu hänger med dagligen.
• Man är tvungen att flytta till mormor, för man inte klarar av att vara hemma.
• Varje gång man hör något bra om en själv så, brister det i hjärtat, för man vet att det inte är sant.
• Man börjar äta mindre, då en person sa att man skulle dö när man va 22år om man inte åt mindre.
• Ens betyg sjunker till E och skolan är ett rent helvete.
• Man kan bara vara trygg sekunderna innan man somnar.
• Ens liv går sönder i flera tusen små bitar och det ända som märkte det va ingen…

Om jag inte hade förändrat mig, blivit mer bekymrad över mitt utseende, blivit osocial, stänkt ut alla känslor, försöka se så normal ut som möjligt. Så hade jag inte levt i dag, JAG HADE FUCKING INTE LEVT IDAG, FATTA.
Så innan ni ska fråga några mer fårger så kan ni väl, f*n tänka er för först istället för att dra förhastade slutsatser.
_______________________________________________________________________________

 

4 svar på ”Desperation eller vad du nu vill kalla det”

  1. Känner igen mig själv väldigt mycket i din text, hade liknande perioder när jag jag i din ålder. Men det är som sagt perioder, det kommer gå över. Du behöver bara kämpa lite och stå ut tills det kommer bättre tider. Ett tips är att du kan gå och prata med nån professionell. Det brukar lätta rätt mycket!
    Ta hand om dig sötnos!

  2. Har inte sett din blogg förut så vet inte vem du är eller exakt varför du är ledsen. hamnade här av en slump. Tänkte bara säga till dig hur jag tänker när allt känns åt helvete. Det är iaf att det enda man kan lita på i livet är förändring. Inget annat kommer vara konstant förutom det faktum att saker förändras och när allt är dåligt så vet man iaf att det inte alltid kommer vara exakt så. Så det du behöver göra är egentligen att överleva just nu för things will change:) saker kommer ändras hundra gånger om, du är fortfarande nykläckt och har mycket kul kvar att se fram emot. Tyckte bilderna i din header var jättesöta föresten. Ta hand om dig <3

Kommentarer är stängda.