Det är lördag och jag ligger kvar i sängen. Min sambo snarkar lite brevid mig. Jag hoppas på en bra dag utan den återkommande ångesten som brukar infinna sig på den här dagen i veckan. Jag har funderat mycket på varför den kommer så starkt på just lördagar? För det enda jag gör i veckan är att längta till helgen. Jag har kommit fram till att det förmodligen är pga att jag inte kan fokusera på något annat än mig själv och mina tankar när jag inte ska gå till jobbet. Jag har inget som måste ockupera mitt huvud så jag stannar upp och tar emot det som kommer. Det är då jag kan se hur mitt liv ser ut och se allt jag förnekar mig själv. Det är så mycket jag vill göra och förändra i mitt liv men eftersom jag oftast inte lever i verkligheten utan i min egen bubbla så gör jag inget åt det. Det är svårt att inse hur min verklighet är och då kommer min ångest. Jag ger mig själv skuldkänslor för det jag inte orkar och klarar av. Trots att jag har längtat till helgen hela veckan så kan jag inte tillåta mig själv att må bra.
Den här veckan har dock varit annorlunda, det kan förhoppningsvis underlätta den känslan idag. Den har innehållit händelser som har tvingat mig att vara kvar i mig själv. Jag kommer att berätta om dem när jag har funnit ord.