Jag har fått pyspunka. Insett att jag egentligen är Meduza, suttit strandad i min fåtölj i två dagar och har en tvätthög som med skrämmande fart snart växer sig större än kovikstippen. Det där med Meduza kommer jag komma tillbaka till helt separat, vill bara klargöra att jag medvetet väljer z för att slippa usa på slutet, det retar mig av någon oförklarlig anledning, som att de får gratisreklam utan att behöva betala moms eller skatt eller nått för det.
Strandad i min fåtölj, kan bli en hel roman för att inte säga följetång. Jag har ont, fruktansvärt ont. Jag kan inte ens smeka lätt med min egen hand på min egen kropp för den är så öm. Kan tänka mig att det går att likna med känslan efter att ha fått sig en ordentlig påpuckling. Men vem fasen spöa upp mig och framförallt var var jag när det hände, eftersom jag inte ens vet om det? Den här typen av smärta gör en lite smått galen, vansinnig och irriterad till familjens stora förtret. Mitt tålamod som varit änglalikt är fullständigt borta. Inte så konstigt säger sjukvården, va fan hjälper det säger jag. Smärtan hoppar runt i kroppen och ändrar retfullt karaktär lite efter väder och vind. Jag vet aldrig var eller i vilken omfattning jag ska ha ont. Vet att jag alltid har ont, kan anan när det kommer att spåra och vet att det är något jag måste lära mig leva med. Jag har accepterat det… haha.. ööö näe… det har jag verkligen inte. Jag förstår än idag inte va fan det var som hände och har på inget vis köpt läget! Passar dock på att t.ex. tv-serie frossa när jag strandar i fåtöljen, det är rätt mysigt tills jag somnar och huvudet faller över, hänger och töjer nacken krokig och börjd likt en gams. Hon är säker gamla Bettan, eller nåt.
Funderar på om vi slår kovikstippen snart med vår tvätthög eller om det faktiskt bara är att börja tvätta. Jag hyser trippelagg mot att tvätta!
1. Skiten ska hängas. När den hängs är den blöt. Vi hänger vår blöta tvätt i källaren och där är det kallt, tvätten blir således kall. Jag har diagnosen Raynauds fenomen. Kort sagt så försvinner mina fingrar bort, blir fullständigt kritvita och iskalla, av temperaturer under min egna kroppstemperatur. Fingrarna klarar inte av att hålla värmen själva utan försvinner nån gång om dagen om jag inte är försiktig, räcker med att jag håller nån minut i en flaska dricka. Frysen är jag inte kompis med men det räcker med att plocka varor ner i kundvagnen. Så hänga kall, våt tvätt… mina fingrar är då fullständigt vita och bortdomnade vilket naturligtvis innebär smärta. Haft kalla fötter i ett par skridskor eller stått länge i en ishall och väntat, inga vantar på vintern när det kommer isvindar, inte så najs va?
2. Tvätten är torr. Skall förflyttas från lina till, ja vart? Ikea-påse eller bygga ny hög på ett vikbord, tänkt för att vika just ren tvätt på. Vikbordet är alltid överfullt med sådana kläder ingen egentligen använder och säkerligen inte skulle sakna om jag donera bort allt. Oftast hamnar tvätten i kassar. Dessa bärs upp med resultatet att det står kassar här och där som familjemedlemmar springer omkring och rafsar i, oftast med stor tidsbrist så halva innehållet ligger på golvet när de är klara. I slutändan vet man inte om ”kläderna på golvet är rena” eller faktiskt smutsiga.
3. Kläderna ska från kasse/vikbord in i garderober och det går att jämföra med trisslotter – Plötsligt händer det! – Hur kan det vara så svårt/jobbigt/omöjligt/vidrigt evighetsgöra? Finns det lösning? Alla har sin egen tvätt att ta hand om hjälper inte, blir dock bättre. Att jag har ont osv tror jag iof påverkar en del här men jag tror inte vi på något vi är unika i denna tvättsituation. Vi har till och med diskuterat att skicka iväg och låta få allt tvättat men vad hjälper det när den iaf måste komma in i skåpen?
Vi hörs!